Denize

 

Jag har skrivit en uppdatering om Elise för varje månad och förra helgen blev hon ju 6 månader, så nu är det dags igen.  Min halvåring, min fantastiska sex månaders bebis… herregud vad jag älskar henne, jag får inte ens fram ord.

 

Som jag skrev igår så ljusnar det verkligen nu.  Vi har kommit in i rutiner, som förvisso brakar lite emellanåt, men för det mesta så har vi funnit ett flyt i vardagen och det är så jävla skönt.  Ursäkta, men jag måste verkligen betona hur skönt det är.  Jag tycker att det är extremt KUL att vara mammaledig med henne just nu och jag hoppas verkligen på att det kan fortsätta såhär – även om jag givetvis vet att svårare faser kommer komma titt som tätt oavsett vad.

Just nu händer det så himla mycket bara, dagarna går i ett och hon håller verkligen mitt humör uppe.  Hon ger mig en sådan enorm styrka och kraft då jag själv har mått lite sisådär på sistone.  Hon är mitt lilla lyckopiller som förgyller dagarna och jag känner mig oerhört blessed att ha henne i mitt liv.

 

Det är häftigt att se hur mycket mer hon förstår, dag för dag.  Hon har lärt sig att pussas om man säger ”pusspuss”, dock så är hennes definition av en puss att lägga sin panna mot min, hehe.  Hon kan även kramas och gosa in sig i famnen.  Hon letar efter katten om man säger ”kissen” och är SÅ kär i sina syskon.  Om hon är sur i vagnen så kan det räcka med att jag säger ”var är Elian!?” så börjar hon leta efter honom.  Hello vilseledning.  Hon skiner upp så fort dom dyker upp i hennes närvaro och ojojoj vilket tålamod de har med henne.  Hon kan bli helt till sig av att vara nära Elian så hon sliter i hans hår och vevar med armarna = matar slag i hans ansikte, men han bara tar emot och fortsätter att gulla.  Vi försöker dock markera redan nu att sådant gör ont, att man inte sliter i varken storebrors hår eller kattens päls… såklart, haha.

 

Annars så har det hänt mycket nytt:

– Napparna har vi bytt ut mot den större storleken, men de används oftast bara lagom till sovstunder och kvällstid.  Ibland i vagnen.  Om man försöker locka med napp på dagtid om hon t ex är gnällig så suger hon ett par gånger och spottar sedan ut den, hon har absolut ingen större lust att ha den längre stunder (undrar om det kommer förändras? Elian hade säkerligen gärna fortsatt med nappen dygnet runt än idag om jag till slut inte sa stopp efter några år haha).

– Vi har bytt ut liggdelen mot sittdelen på vagnen.  Jag hoppades på att hon skulle älska promenader efter det och att vi skulle kunna vara ute och njuta hela våren.  Men eh… nja…

– Hon har börjat äta mer och mer mat.  Alltså riktig mat.  Hon äter en hel portion gröt innan nattning och nu är hon snart uppe i att byta ut 2 ersättningsmål mot annat på dagtid.  Sötpotatis är en riktig höjdare just nu.

Förhoppningsvis blir hon snart tillräckligt mätt om dagarna så att vi kan bryta nattmålen.

– Hon kan sitta själv kortare stunder (man måste fortfarande vara beredd på sidan om), hon har vänt på sig ett par gånger själv… men blir typ rädd/förvånad efteråt, hon älskar att stå och har sjukt bra balans och så ÄLSKAR hon att bada.  Det spelar ingen roll hur trött/grinig hon kan vara – hon blir alltid glad när hon får bada.

 

Ja, det var väl det?

Just nu skulle jag gärna vilja att hon lär sig att somna själv.  Främst pga att det är så svårt med nätter och tidiga morgnar.  Hon kan ju liksom inte somna om av sig själv, så det kan bli dryga timmar om nätterna och så envisas hon ändå med att kliva upp alldeles för tidigt, trots att hon egentligen skulle behöva x antal timmar till av sömn.

Jag har räknat ut att hon sover ca 12 timmar per dygn, är inte det lite lite?