När Elise låg i magen så visste jag exakt hur jag ville att vardagen skulle se ut. Vi skulle vänja henne vid ljud, så att man inte skulle behöva tassa runt på tå medan hon låg och sov. Tillåt mig bara att: ha ha ha ha ha! Det är lätt att säga sådana saker, planera att man vill ha det på det sättet… MEN när man väl får en bebis som Elise som sover så jäkla dåligt, är extremt svårsövd och kan vakna av att man vänder blad i en bok – då kräver man total tystnad ändå. Vilket inte är lätt när hon är barn numero 3 och det känns som om vi är hundrafjorton andra personer i hushållet.
Man blir smått knasig av det där med sömn och tystnad. Jag kan komma på mig själv att nästan få mordiska tankar när jag sitter och studsar Elise till sömns och grannarna börjar hamra eller borra. Alltså den ilskan som jag upplever inombords är så obeskrivligt komisk. Vi har den oturen ganska ofta faktiskt, att det kan vara helt knäpptyst i området fram tills hon skall sova – då börjar allt låta.
Eller när man skall få henne att somna för natten och människor går utanför balkongdörren och tjoar alternativt spelar musik jättehögt någonstans… klockan 19.30, herregud KLOCKAN HALV ÅTTA, fattar inte hela befolkningen att jag försöker lägga en bebis? Haha man börjar bli psykiskt störd. Jag kommer dock ned på jorden ganska omgående när jag hör mina egna tankar, oroa er inte.
Det vore jättetrevligt om hon kunde somna lätt och sova igenom ljud. Var beställer man en sådan funktion?
Närå, precis som med allt annat så kommer även det bli bättre.
Bilden där uppe förresten. GOS! I dagsläget skulle jag aldrig våga mig på en sådan bild. Man hoppar på pilatesbollen med henne i en viss position i famnen (inlindad i en filt som en liten burrito), lägger sedan ned henne så försiktigt det bara går i slowmotion, backar på tå, håller andan, stänger dörren efter sig och bara ber till gud att hon skall få sova ostört ett tag.
Hehe, sitter och ler igenkännande!