De flesta av er följer väl mig på Instagram (@denize), så där har ni förmodligen redan sett vad vi hade för oss i helgen. Hur som helst så gjorde vi det! Vi lämnade vår lilla böna hos sin farmor och farfar och checkade in på hotell.
Det var tufft för mig att våga göra det. Jag vet egentligen inte varför, jag kan verkligen inte sätta ord på det. Jag visste ju att det skulle vara bra för MIG, bra för mig och K som par, bra för bebisens farmor och farfar att få lite kvalitetstid och jag kände självfallet att hon var i trygga händer – men ändå gick jag därifrån tårögd.
Jag kände mig på något sätt halv, tom och som om jag glömde något helt enkelt. Jag kände precis likadant första gångerna man lämnade ifrån sig hennes storasyskon, så det var egentligen inget nytt – men ändå.
Jag grät några skvättar i bilen medan K peppade och sa allt som jag redan visste – att vi liksom skulle befinna oss fem minuter därifrån och att vi/hon/dom-ALLA skulle ha det bra.
Vi kom fram, letade parkering, checkade in och klev in i ett fint rum med prosecco på kylning och jordgubbar som tilltugg. Efter en lång dusch och prat om middagsplaner så började jag slappna av lite grann.
Vi drack först ett glas bubbel var, satt och pratade (ostört!) om allt mellan himmel och jord och begav oss sedan mot kvällens val av restaurang. Det blev Grill, där vi åt olika små köttbitar som serverades på just en grill på bordet. Vi skålade i ytterligare ett glas bubbel och sedan gick vi tillbaka till hotellet.
Det var SÅ skönt att få komma ut, se människor, äta en ljuvligt god måltid utan att stressa och bara VARA. Vi uppdaterades under hela kvällen med sms och bilder, så det kändes bara skönt.
Sedan låg jag KLARVAKEN halva natten och toksaknade ljudet av bebisens andetag och bara väntade på att det skulle bli morgon, haha. Det där med att passa på att sova och vakna utvilad funkade inte riktigt än tydligen, men hur som helst så var hela kvällen jättemysig och framförallt nyttig för oss! Så tacksam!
Nästa dag åt vi lite restaurangfrulle, sedan plockade vi upp bebis och därefter storbarnen som kom med Gotlandsbåten. Dom hade haft en toppenresa och var lyckligast i stan. Jag var så himla glad för deras skull att dom fick ett äventyrligt sportlov, men främst en massa uppmärksamhet och fokus på just dom – annars blir det ju lätt så att en bebis kräver en jäkla massa av uppmärksamheten.
Nästa resa till Gotland blir om en månad, men då åker vi hela familjen med släkt. Det ser vi fram emot!
Senaste kommentarer