Hej här kommer jag med ett klyschigt citat. Efter mardrömsnätter och långa, gnälliga dagar så tar jag ut min frustration på träning. Det är ingen mening att gräva ned sig eller beklaga sig – jag får bara de jobbiga dagarna att passera och blickar framåt. Främst så ser jag fram emot helgen då jag har bestämt mig för att jag skall SOVA! Sedan så får Elise gärna ta sig ur denna fasen då jag lider så extremt med henne också. Man vet ju hur tråkig man känner sig av sömnbrist – det är ju inte konstigt om hon är gnällig hela dagarna.
Hur som helst så har jag jobbat med min kropp i några veckor nu, enda sedan jag fick ett OK från barnmorskan att det är fritt fram att träna. Med kunnig hjälp så jag har fått ihop ett schema på att sakta men säkert bygga upp styrkan igen. Jag vill orka bära på min bebis utan att lida av ryggvärk. Och så krävs det en del styrketräning för att orka ta sig tillbaka till löpträningen – det märkte jag efter några tunga intervaller.
Jag både ser och känner att kroppen svarar rätt bra på träningen, oavsett hur lätt och lite det blir. Sedan så är kvinnokroppen rätt häftig ändå, inte sant? För fyra månader sedan så var jag tjugo kilo tyngre och hade en rejäl bebismage. Självklart så kommer det alltid finnas spår kvar från graviditet; naveln gömmer sig bakom skrynklig hud, kärlekshandtagen är nog där för att stanna och blekta bristningar pryder vissa kroppsdelar MEN ändå, tänk vad kroppen kan gå igenom och åstadkomma! Nu vill jag bara känna mig ordentligt stark igen.
Men alla vita ankelstrumpor.. snälla, man går med svarta strumpor!
Om du vill får du gärna dela med dig av övningar du gör. Har själv också precis blivit mamma o är sugen på att komma igång med träningen 🙂