Idag, för sju år sedan, var Elian beräknad. Sedan så fick jag ta alldeles för många bilder över tiden – som till höger, då han bestämde sig för att vänta 12 dagar extra med att komma ut och möta världen. Men fjärde april kommer alltid vara ett sådant där datum som ligger en varmt om hjärtat. SOM jag längtade efter honom, min ”Liten”.
Idag har jag suttit och läst lite dagboksinlägg för honom, från april 2010. Han skrattade högt åt min ilskna ton, med tanke på hur less jag var på att ha honom i magen. Han tyckte även om att jag kallade honom för Liten hela tiden, som om det vore hans namn.
Ja tänk vad tiden bara rusar iväg. Om några dagar fyller han 7 (det är det nog ingen i vår närhet som kan missa, med tanke på att han påminner alla om exakt hur många dagar det är kvar – hello nedräkning). På årets önskelista står det inte så mycket mer än ett visst tv-spel, en mobiltelefon så att han kan spela Pokemon, fotbollskort och kalsonger och strumpor (haha!). Och i år firas födelsedagen och påsken på Gotland med nära och kära, både delar av min släkt och K’s familj. Det blir trevligt!
Var på Gotland brukar ni vara? Lite nyfiken bara eftersom vi själva alltid är i Ljugarn. Kan du inte berätta lite mer om just gotland och hur du och om du har släkt där. Och har K det också eller?
Tofta ungefär. K’s familj har hus där och för ett år sedan flyttade min faster dit, bara några km från deras hus… så det är lite roligt 🙂