Hej i söndagen! Vi har verkligen njutit av helgen och lugnet här hemma. Det har varit så skönt att slippa stressa upp på morgonen för att få iväg barn till skolan. Elian har tagit sovmorgon, Emilia ligger länge och drar sig, Elise kör någon form av sömnperiod nu… så morgontimmarna har verkligen varit lugna. Det behövdes efter den hektiska omställningen. Det är så lustigt egentligen – att jag födde barn för en vecka sedan. Det känns som om dagarna bara har försvunnit ifrån mig men ändå som om Elise har funnits hur länge som helst hos oss.
I helgen har vi i alla fall även haft en hel del besök och träffar, både fredag, lördag och idag. Mormor och morfar, farmor och farfar och så gammelfarbror och gammelfarmor. Det har blivit en MASSA fika till Elians stora glädje. Och igår var vi ute på långpromenad för att visa upp byhålans vackra delar. Mammakroppen var rätt slutkörd efter det, jag har nog inte rört på mig så pass mycket på flera månader – så kroppen fick sig en chock. Jag fick febervärk framåt kvällen, fick sätta mig och duscha ömmande muskler i en halvtimme, lade mig sedan raklång i soffan med chips och godis innan jag ammade en sista sväng och däckade så fort Elise var nöjd och kom till ro för natten.
Idag har jag känt mig lite bättre, men jag undviker någon form av större ansträngning. Det räcker med att amma och vara social. Nu skall vi alldeles strax avsluta helgen med att bli bjudna på middag, sedan gäller det att ladda inför ytterligare en vecka med (förhoppningsvis) mindre stress om morgnarna. Jag hoppas på att få någon slags kontroll och komma in i lite rutiner snart. Nu blir det snarare så att man inte har någon aning om vad som väntar. Elise sover när hon sover, äter när hon äter och skriker när hon skriker.
Hur som helst så vill jag passa på att tacka er, ännu en gång, för de jättefina kommentarerna och orden som ni lämnar efter er. Hormonerna flödar och jag blir rörd till tårar. Ni är bäst, mina fina följare och läsare!
Senaste kommentarer