Denize

 

Märkligt att en kroppsdel som redan känns sprickfärdig, faktiskt kan fortsätta att växa.  Och den växer nedåt.  Magen hänger mer och mer och ibland tycker jag att det ser ut som om jag skall tappa den i backen.  Hur skall detta sluta egentligen? Tänk om jag skall behöva gå över tiden ett par veckor också? Galet.

Jag kämpar på i alla fall.  Jag försöker ha lite olika saker inplanerade och sysselsätta mig så mycket jag bara orkar.  Igår tog jag en promenad inne i huvudstaden och kikade lite i butiker.  Sedan var jag slut.  Och idag har vi ägnat oss åt att tvätta, städa och fixa.  Och nu är jag helt slut.  Men det är väl inte så konstigt när man bara sover ett par timmar om nätterna.  Dagarna blir så extremt långa tack vare det, men snart kommer belöningen! Jag drömmer om det så fort jag lyckas sova lite.  Och oftast så drömmer jag att vattnet går (?).  Det skulle vara oerhört häftigt om man fick uppleva det denna gången.  Tidigare så har dom tagit hål på hinnorna inne på förlossningen.

 

Nu är ALLA så himla redo för den här bebisen.  Herregud vad frågor man får, från både bekanta och främlingar.  Alla tycker att det är dags för henne att komma ut och de flesta har åsikter gällande hur jag skall få igång det hela också.  Springa lite? Funkar inte.  Gå i trappor? Aj.  Äta stark mat? Halsbränna.  Putsa fönster? Ork.  Nej den här envisa lilla flickan kommer när hon själv är redo.  Men det är alltså inte bara jag som är otålig.