Åh, dagarna bara springer iväg. Det är redan fredag och för en vecka sedan så visste jag på något sätt att jag skulle bli trebarnsmamma samma helg. Jag ville inte skriva alldeles för mycket om det på bloggen OM jag nu skulle ha fel (haha), men jag bara visste. Jag skall få med allt om det i förlossningsberättelsen.
Såhär har lillasysters första dagar sett ut via mobilen i alla fall:
Alldeles färsk, bara timmar gammal. Hon kom ut och var världens lugnaste. Knappt något skrik, hon bara låg och tittade sig omkring och verkade gilla läget. Sedan somnade hon och pappan en stund, medan mamman var helt uppe i varv, låg och stirrade på bebis och slumrade till i max tio minuter. Sedan åkte vi hem några timmar senare.
En massa, massa, massa bebismys.
En smått ihoptryckt Elise som såg ut som en liten tant, på väg hem från BB. Och sedan två extremt stolta storasyskon som är så fina, så.
Dagen efter förlossningen så mjukstartade vi vardagen. Elian skulle lämnas i skolan och folk tittade misstänksamt mot mig och magen. Den stora runda kulan var ju helt klart borta MEN någon form av mage fanns kvar. Två personer vågade i alla fall fråga. En på skolan som sa något i stil med ”ingen bebis?” (kan ju tolkas på olika sätt), svaret blev ”Jo då, bebis kom igår men väntar i bilen med pappa nu”.
Nästa person var någon okänd på ICA som frågade om Elise var nyfödd. Jepp. Sedan tittade hon storögt på min mage och frågade ”Men kommer det en till?”. Eh nej, jag födde barn för ett dygn sedan, min mage FÅR vara svullen.
Första dygnen var kaotiska. Elise hade så himla ont i magen och skrek flera timmar i sträck på kvällarna och nätterna. Vi lyckades dock ta igen lite sömn på dagen, skaffade magdroppar, amningen kom igång ordentligt och sedan verkade lillasysters mage må bättre. Nu har vi bara lugn och ro. Så himla skönt, det finns ju inget värre än att se sitt lilla barn ha ont.
Det blev dags för återbesök, Elise godkändes av barnläkaren, klarade hörseltestet och skrek sig blå av PKU-provet. Sedan somnade hon gott i babyskyddet och bockade av sitt livs första restaurangbesök: en tom amerikansk restaurang i Södertälje.
Vi har även varit ute med vagnen ett par gånger. Hon sov som en stock och märkte knappt att vi var ute (jag lovar att hon uppskattade prommisarna mer än vad hon visar med fingret, hehe).
Och så har hon sakta men säkert även fått lära känna sin storebror. Elian är himla försiktig och duktig med henne (i början var han mest rädd för att hon skulle börja skrika). Han kallar henne för ”den”, rör sig långsamt och tyst i hennes närhet, ber ibland om att få mysa, men oftast räcker det med några snabba klappar på huvudet. Han var himla snabb med att läxa upp sin mormor med att man måste vara försiktig med hennes huvud när dom var här på besök. Det är bra att han har koll på läget och ser till så att alla är försiktiga, hehe älskade unge.
Både Emilia och Elian är extremt stolta över nya familjemedlemmen. Jag vill inte säga för mycket, vad som helst kan ju hända, men hittills finns ingen svartsjuka alls. Alla bara myser, är delaktiga och har välkomnat lilla Elise med öppna armar.
Alltså! Fina människa!!! Måste bara få skriva att jag är så glad för din skull!!! Du är en förebild för så många ensamstående mammor. Du är ett levande bevis på att allt är möjligt! Önskar dig & hela familjen det bästa! <3 grattis till sötnosen.
Åh ett så fantastiskt inlägg! Älskar din blogg och jag som följt er så länge nu är så otroligt glad för din skull. Tänk att allt som varit lett dig hit nu till denna fantastiska familj ❤❤❤
Kommenterar sällan men läser och följer er både här och på IG.
KRAM till hela fina familjen
Jättefina bilder!
Jättegullig är hon verkligen + dina två andra barn också. Det är ganska sjukt men jag har följt bloggen sen Emilia va 5 eller 6 år tror jag, du var gravid med Elian. Din blogg hette då Dempaz. Vilken resa alltså. 🙂
Jag tycker den tredje bilden som är svartvit till vänster ovanför texten: en massa, massa bebismys. Tycker jag påminner om Emilia på något sätt i utseendet.
Grattis till allt <3 kram
Hon är verkligen helt underbar er lilla tjej. En riktig liten skönhet!
Är alldeles för dålig med att kommentera din blogg. Jag har följt dig sen din graviditet med Emilia, i medvind men också motvind. Är SÅ himla glad för dig/eran skull. Du förtjänar det bästa av någon och passa på och njut av bebistiden (som du redan vet såklart) min dotter är 10 månader redan, hur det nu kan ha gått så fort?! Stor kram till er alla!!