Det blir mycket snack om graviditet och bebis nuförtiden. Inte så konstigt kanske när man bara går och väntar, när man inte riktigt orkar leva som vanligt och vardagarna faktiskt kretsar en del kring det som komma skall. Men ändå! Det händer såklart en hel del annat också.
Emilia sköter sig och sitt eget liv som vanligt med en massa kompishäng, skola och främst tid i stallet. Hon kan cykla upp efter skolan, komma hem på kvällen, äta, duscha och gå och lägga sig. Och så spenderar hon varannan helg i stallet också då hon är slav där uppe. Närå, stallvärdinna hette det visst. Hon får rida lite i utbyte mot att jobba och hjälpa till. Det passar henne perfekt.
För min del så är det himla skönt att veta var jag har henne. Hon får gärna fortsätta såhär upp i tonåren också, ett perfekt intresse och ett bra ställe att tillbringa sina eftermiddagar/kvällar och helger!
Och så har vi Elian. Min Ellepelle. Det händer så himla mycket där och det är svårt att skriva om utan att det blir alldeles för personligt kanske. Det är i alla fall en känslig ålder, 6-års åldern när man börjar i skolan. Man är plötsligt stor, men ändå liten och det är en himla massa känslor och tankar.
Det har helt klart varit en enorm omställning för honom att lämna trygga förskolan för att upptäcka skolans värld.
Jag tror att alla barn i hans ålder är olika, vissa klarar av det ”lättare” än andra. Men min son är en känslomässig grubblare, precis som sin mor… så det blir lite mycket emellanåt, med nya intryck och en miljö att ta in och anpassa sig efter. Men vi ger det tid och kämpar på. Det går i alla fall framåt hela tiden! Jag är så stolt, så.
Bortsett från skola så är även kompisar bland det viktigaste där med. Det skall lekas, spelas fotboll och spelas tv-spel hela tiden.
Båda barnen längtar efter sin lillasyster. Eller jag tror snarare att Emilia längtar efter systern. Hon vet ju vad det innebär, tycker att det är lite mysigt att hålla i bebisar, ville gärna vara med och pyssla med kläder och sängkläder och allt fix här i hemmet osv.
Elian har iiiiingen aning om vad som väntar. Jag tror att svartsjukan kommer vara ganska brutal. Han är ju van vid att vara familjens lilla bebbe, haha. Även om han säger att han längtar efter att bli storebror, att han skall hjälpa på div olika sätt osv, så tror jag att han egentligen mest längtar efter sin mamma.
När jag har dåliga dagar, känner mig yr eller har svårt för att gå så tittar han medlidsamt på mig och frågar ”men det kommer vara bättre när bebisen inte är i magen, va?”. Han tror nog att jag kommer följa med på en löprunda och bli världens skojigaste morsa igen så fort vi kommer hem från BB med lillasyster. Ut från förlossningen och direkt in i lekens värld. Smidig, snabb och smärtfri. Typ.
Nej men det kommer bli bra. Jag är inte naiv och tror att det kommer bli enkelt och fluffigt hela tiden, det kommer minst sagt bli en utmaning emellanåt. Men nu är vi två, Jag och K. Jag är inte ensam om alla strider, motgångar och känslor. Det är en helt annan sak nu. Vi är ett team och vi är en hel familj. Komsi, komsi till oss systern!
Gud så fina dom är!
Åh, det finns ju inget mysigare än att bara gå och vänta på en bebis. Men det kräver ju så mycket också, av hela familjen. Och härligt att hon valt hästar – det är en helt fantastisk hobby och hon kommer få så mycket positivt med sig till framtiden om ansvar! 🙂
Vilka fina bilder! 🙂
Vilka fina bilder<3 Och vilken genomtänkt och bra förälder du verkar vara.
Hej Denize,
Jag undrar hur du och K ser på hans relation till Emilia och Elian? Jag själv är nämligen gift med en man, väntar barn och har ett barn sedan tidigare och vi har börjat diskutera att han eventuellt ska adoptera mitt barn. Då jag, likt som du, är ensamstående och med noll kontakt med fadern. Undrar hur ni ser på en sån situation och om ni själva tänkt i liknande tankar? Våra tankar går mest för min dotters skull i framtiden ska ha samma rätt att ärva, känna sig lika älskad som sitt lillasyskon sen givetvis för att min man älskar min dotter som om hon vore hans egen.
Tack för en fin blogg! 🙂
Så härligt att höra att allting går bra, trots att det är jobbigt ibland! Skönt att vara ett team! <3
Heja Emilia! Hästar är bäst!
Vilket otroligt mysigt inlägg! Vi läsare längtar också efter allt som komma skall 🙂 jag tänkte på det klassiska internetcitatet "teach your child to love a horse and they will never have money to buy drugs". Inte att jag nu tror att hon skulle köpa droger, men du fattar. Det är absolut en bra hobby att ha. Kanske dyr, men det är ju bevisat (typ i alla fall) att många kvinnliga chefer har en bakgrund i stallet, just för att man där lär sig att vara bestämd, beslutsam och en ledartyp. Så jag tycker du ska vara stolt över hennes val av intresse
Du skriver så bra. Man kan förstå i texten vad du menar och det gör att det blir intressant. Begåvad? 🙂
Åh men vad glad jag blir, tack 🙂