Någon undrade hur tröjan som jag bloggade om för ett par dagar sedan ser ut på. Och här har ni den. Som jag nämnde då så tog jag en storlek större och den är verkligen rymlig, det kändes både mest praktiskt och behagligast nu såhär när man har en ganska oklar kroppsform och några gravidkilon kvar. Jag undrar lite hur kroppen skall sköta det här med återhämtning denna gången. Precis som sköterskan på BVC så vänligt påminde mig om så är jag inte 20 år gammal längre. Hashtag åldersnoja. Tackar tackar.
Här kan man även lägga märke till att jag nyligen lade i en ljusbrun färg i håret. Jag visste väl att jag skulle gå tillbaka åt det mörkare hållet lagom till hösten. Jag kan även känna och se att jag har kvar halva tuben med efterbehandling/inpackning i håret. Men alltså hela processen när jag skulle färga var ganska stressig (som allt annat nuförtiden, haha).
K hade precis kommit hem på kvällen, han sa ungefär ”gå och fixa med ditt hår NU”, 45 minuter senare så skulle han hämta Emilia från en kompis, Elise låg och sov men kunde eventuellt vakna och vilja äta när som helst och så närmade det sig även middagstid för resten av oss.
Jag joggade in till badrummet, satte i färgen så noggrant som möjligt, var nöjd över att jag hade tid över till att hinna med mig själv, tog tiden, förberedde middagen och när det väl var dags att skölja ur håret så höll jag på att hjälpa Elian med hans livs första hemläxa – så jag skyndade så pedagogiskt som möjligt och joggade återigen in på badrummet. Jag sköljde ur färgen och passade på att duscha samtidigt. Mitt i allt så kom jag på att jag höll på med matlagning, stängde av vattnet, sprang till köket och fixade med fisken som skulle in i ugnen och bad K hålla koll på resten. Sedan skuttade jag åååterigen tillbaka till badrummet och lyckades glömma inpackningen på något sätt. Jaja. Och Elise – ja, hon vaknade sedan så fort jag satte mig vid middagsbordet… såklart. Men jag hann ju färga håret i alla fall!
Hejhej! Jag har följt dig sedan du väntade Elian (eller ännu tidigare?). Vi är lika gamla och har levt rätt skilda liv – men nog haft lite liknande intresse för resor/liv utomlands. I vintras/våras låg jag på soffan och sov, ömsom spydde och när jag slutligen klickade mig in på din blogg efter några veckors paus var jag i vecka tolv och det visade sig att också du var gravid, i v14 eller något liknande!
Ditt tredje barn, mitt första! Även jag fick en flicka. 🙂
Åh men vad roligt. Stort grattis till flickan!
Jag har varit över 20 när jag har fått alla mina tre barn, men min kropp återhämtade sig bäst och snabbast efter/med tredje barnet. Då var jag 28.. 😉 Så, att bli äldre är inte alltid en nackdel! 🙂
Jag kommenterar förresten inte här så ofta, men jag har hängt med sen Emilia och du flyttade till er första lägenhet. Det känns som hundra år sen.. (på tal om ålder, haha). Grattis till tillskottet!
Härligt, nej då behöver det inte vara en nackdel då! Och gud så roligt att du har hängt med så himla länge! Tusen tack 🙂
Varför gör inte K maten?