Denize

 

I morse tändes en lampa som länge har varit släckt.  ”Det här är solen, Elise.  Den har du inte sett mycket av och den kommer vi inte heller se så ofta.  Det är höst och vi bor i Sverige” förklarade jag.

Nej då, riktigt så dramatiskt var det inte.  Men det var himla skönt att promenera i annat än grått mörker i morse.  Jag insåg dock att det var längesen man såg solen, på riktigt.  Och så insåg jag även att det var synd att jag inte tvättade fönstrena där i slutet av graviditeten för att få igång förlossningen.  Men jag hade faktiskt tänkt ta tag i det samma helg som hon föddes, jag hann dock få värkar.  Jaja, rena fönster kan vänta till våren eller så.

 

Hur som helst så var vi ute och gick en kortis i morse, så länge som Elise tyckte att det passade.  Hon är minst men verkar bestämma mest.  Dagarna formas efter hennes behov och krav helt enkelt.  Idag är i alla fall en enkel dag att leva på det sättet.  Det är bara hon och jag enda fram till kvällen… då går det jättebra att hon sover när hon sover och allt det där.  Efter lämningen i morse så har vi inga fler tider att passa då storbarnen blir hämtade,matade och sysselsatta i eftermiddag.

På tal om henne så har hon nu sovit exakt 7 minuter ensam i nestet, viftar för tillfället med armarna och ropar ”eh, öh, bä”.  Dags att bära och mysa igen.