Dagarna bara går och livet fortsätter på samma spår. Bebis, bebis, bebis – hon tar upp all tid och kraft. Det har varit lite bökigare igen på sistone och jag håller bara tummarna för att det är sista stormen innan det riktiga lugnet kommer. Alla säger ju att vid tre månader så borde det vända och snart är vi där. I tio veckor har hon redan varit hos oss och det har varit bland de bästa men mest prövande veckorna i mitt liv. Det är så jäkla svårt att se en sådan liten människa – som man älskar så djupt – behöva ha så ont i magen.
Hur som helst så ägnade vi helgen åt lite shopping, ärenden och julstök. Igår storstädades det och tvättades och julpyntades lite, man fick köra lite i omgångar med tanke på att Elise är Elise. Men lite ljusstakar, stjärnor och glitter hamnade på rätt plats och hemmet blev rent.
Senaste kommentarer