Denize

 

Den här veckan har varit snällare rent fysiskt.  Antagligen pga att jag har ändrat tempo lite och verkligen lysssnat på kroppens signaler i tid.  Den värsta smärtan uppstår när jag skall ta mig upp ur sängen, om jag råkar vända eller vrida på kroppen lite för fort eller när jag har varit ute och gått lite för länge.  Det gäller bara att ta god tid på sig, oavsett vad man än skall göra.  Man lär sig att leva med det, så det är ju bra.

 

Som jag nämnde för ett par dagar sedan så blir jag som en vattenballong titt som tätt.  Allt sväller upp, enda från ansiktet ned till tårna.  Jag tror att det är pga detta som jag är uppe och kissar fyrtioelva gånger per natt? Nu i veckan har jag försökt äta min tallrik med frukt lite tidigare och dricka så lite som möjligt timmarna innan jag skall lägga mig – men det gjorde ingen skillnad.  Så jag antar att min kropp tycker om att samla på sig en massa vätska.  Tyvärr.  Undrar hur jag kommer se ut sen i sommar, mot slutet av graviditeten? Vem vet, kanske blir det inte värre alls, oavsett vad alla säger! För det är något som man jämt får höra.  Att det kommer vara så jobbigt för mig att vara höggravid på sommaren, att jag inte kommer njuta av värmen, att allt kommer vara prutt och blä och fy.

Jag var höggravid med Emilia på sommartid och jag har inget minne av att jag störde mig på värme osv.  Men å andra sidan så var jag sängliggande eller inlagd på SöS nästan hela den sommaren – så det är ju inte så konstigt.  Anyhow, alla graviditeter är olika (det har jag verkligen förstått) så vi får se hur det blir framöver.

 

Annars så följer lillasyster sitt vanliga mönster och har sina speciella vakna tider då hon rör sig och bökar runt där inne.  Nu tycker jag även att jag känner skillnad på om hon slår med armar/händer eller sparkar med benen.

Det märks att hon växer på sig, allt blir hela tiden lite mer tydligt.  Älskade lilla bebis.