Denize

 

Veckans preggo-inlägg dyker upp lite senare denna veckan.  Snart har vecka 27 passerat och det går lika snabbt som vanligt.

Lillasyster väger ungefär ett kilo nu och jag tycker att hon är akitv… typ jämt.  Om man är ute och håller igång på dagarna så känner jag ändå hennes buffar.  När jag tittar på tv så känner jag hennes bökande.  När jag skall sova så är det verkligen full rulle och när jag kliver upp på nätterna för att kissa så sparkar hon runt då med.  Hur skall det bli när hon är här utanför egentligen? Skall hon ta efter sin storebror och vara en sådan där bebis som inte sover? Det återstår att se.  På tal om det så börjar många tankar snurra kring hur det skall bli senare.  Hur kommer hon vara? Hur ser hon ut? Kommer hon vara lik sina syskon – utseendemässigt eller till sättet? Allt känns så pirrigt och spännande.  Nyfikenheten stiger verkligen dag för dag.

 

När det gäller mig själv så är det väl som vanligt.  Jag orkar inte gå långt, jag har jämt ont, jag blir andfådd för minsta lilla, jag sväller upp och jag har så förskräckligt ont under fötterna.  Jag kan inte riktigt sätta ord på hur det känns, jag har inte upplevt det förut.

Nu är det såhär att jag tycker att fötter är fruktansvärt äckliga, jag gillar inte om någon rör mina och jag skulle aldrig vilja röra någon annans – blööö! MEN i fredags, efter att jag hade gått alldeles för mycket, så gjorde det så ont så att jag bara stod och grinade i duschen med iskallt vatten.  Jag fick be om massage och låta någon ta i mina fötter, det gick bara inte annars, haha.  Och då har jag ändå köpt några speciella inlägg till mina skor för onda och ömma fötter.  Puh.

 

Hur som helst så skall man inte klaga.  I veckan så har jag lyckats arbeta bort stora högar med jobb, nu har jag ett par veckor av total ledighet med barnen att se fram emot innan lite mer jobb dyker upp i juli.  Jag skall undvika att gå, sitta med fötterna i sjön, känna lillasyster som gör gymnastik i magen och bara må.