Denize

 

Igår försökte vi oss på det där med att ta årets julkort.  Det var en ganska så tålamodskrävande och svettig process.  Ni som gillar det där med att fota barn och framförallt bebisar känner nog igen ”heeeeej, hallåååå men heeeeiiiijjjjjjj, titttaaaaa hohoooo” (eller liknande) med överdrivet tillgjord och over-the-top röst.  Och sedan så vill man ju gärna att alla tre tittar upp på samma gång och believe me, det är lättare sagt än gjort.  Jag har x antal bilder då ena barnet blinkar, andra säger något men tredje ler fint.  Eller bilder då någon kliar sig i näsan eller ser rätt så sur ut av någon anledning, haha.

Men jag känner mig faktiskt nöjd över att jag lyckades övertala barnen till att ens ställa upp.  Och kul var det att stressa runt där med tanke på att bebis är som en tickande bomb, som kan verka helt lugn och glad ena stunden för att gallskrika nästa, så det gäller verkligen att SKYNDA.

Sedan så gick vi igenom bilderna, vi fick skratta åt många och så blev mamman blödig av andra.  Som jag älskar dom där tre tomtenissarna (Elise liknande snarare någon slags ninja i det röda bandet på huvudet, men det fick bli en sådan nödlösning då hennes tomteluva var för stor).