Ett mellanbarn på äventyr. Ett mellanbarn som har så mycket att prata om men som ändå verkar medveten om det; ”pratar jag för snabbt och för mycket?” frågade han ”nää då, du får prata hur mycket du vill” svarade jag, han behöver ju inte veta att jag helt omedvetet råkar ’stänga av’ ibland.
Ett mellanbarn som ofta suckar och oj:ar sig över mammans planer, för att sedan helt plötsligt finna sig i allt och komma på förmågan att ha himla kul ändå. ”Nej jag ooorkar inte gå, vad tråååkigt” för att fem minuter senare springa omkring och berätta hur roligt han har.
Ett mellanbarn som gärna lever i sin egen bubbla och strejkar om man på något sätt ber honom att skynda lite.
Ett mellanbarn som gärna vill verka hård, men som har världens varmaste och mjuka insida.
Ett mellanbarn som plötsligt blev så himla stor, men som gärna vill vara liten ibland också.
Min Elian, mitt mellanbarn.
Förresten så har jag och mellanbarnet sluppit stressa iväg till skolan två dagar i rad nu. Kanske en fjuttsak för vissa, men det är himla stort för oss. Jag har ju skrivit om det stressiga tidigare? Så himla tråkigt att börja dagarna med tjat, stress och tjafs. Man blir liksom gråhårig i förtid av sådant. Men både igår och idag har allt bara flutit på. Vi har kommit ut och iväg i tid och inte ens behövt springa något. Alls. Känns som värsta storvinsten!
Senaste kommentarer