Här blev inte dagen riktigt som jag hade tänkt mig. BM-besöket började med det vanliga, alla prover såg bra ut, sf-måttet var mellan 37-38 (låg över medel som vanligt), hjärtljuden var på 140, min vikt var perfecto och allt var kanoners. Enda tills hon ville kolla om bebisen var fixerad än. Hon hittade dock inte huvudet, klämde och kände och försökte lugna mig lite med ”men du har ju bebis överallt! hä…hä..”. Det slutade i alla fall med att hon trodde att hon hittade huvudet, nedåt men lite på tvären – men hon var så osäker så jag skickades på ultraljud.
Väl där så fick jag se att det hon trodde var huvudet, egentligen var rumpan. Lillasyster ligger åt fel håll, eller sitter kanske man skall säga? Rumpan nedåt och huvudet precis vid revbenen. Jäkla unge! Så i morgon blir det ett vändningsförsök inne på förlossningen.
Det blev så himla omtumlande, allt skulle ske så snabbt, det blev mycket babbel kring om bebisen är för stor för att vändas, alla olika alternativ, snitt, exakt hur morgondagen kommer bli, nya tider, saker att tänka på osvosv. Det blev snurrigt i huvudet och jag fick lite panikkänslor. Det känns som om jag har burit på en hel del oro, haft tankar kring förlossningen, K skulle egentligen ha åkt på jobbresa nu (men gör såklart inte det), känt mig rädd och otrygg och bara varit helt galet känslomässig de senaste veckorna. Och när man väl började känna sig lite lugn och pepp inför det som komma skall, så kanske jag inte alls kommer ha möjligheten att föda ”som vanligt” längre. Det känns som om man aldrig får någon lugn och ro, om ni förstår. MEN så är det med livet, allt är så oförutsägbart kring en graviditet. Typiskt bara att lilla lillasyster skulle vända sig fel nu. Min barnmorska var i alla fall helt fantastisk. Hon fick ta hand om allt detta på sin lunchrast och fixade, donade, ringde runt och tröstade mig samtidigt. Jag var ett känslomässigt vrak och bröt ihop lite när hon berättade om olika risker, jag förstår ju att dom måste och det är jättebra att man får reda på allt, men jag vill ju bara att bebisen skall må bra och att allt skall ske naturligt och bra.
Vi får se vad som händer i morgon, man får ta ett steg i taget. Tydligen så lyckas ungefär hälften av alla vändningsförsök så ni kan väl hålla en liten tumme för oss?
Jag hoppas det gick vägen, om inte annat så blir det bebis iallfall och det gäller att tänka om. Vilket såklart måste vara jättesvårt när man ställt sig in på något annat. Kram
Det kommer att gå jättebra, oavsett hon vänder sig eller inte. Vår lille Sixten bestämde sig också för att ha huvudet under revbenen, gjorde vändningsförsök, men han ville inte ändå… Det blir konstigt när man får "tänka om", men som du säger: det blir ju sällan som man tänkt sig eller tror. Lycka till! <3
// Emma (kusin till K)
Hur har det gått med vändingen ?
Och nu såg jag att detta var igår, så du kanske har din lilla hos dig redan 🙂
Jag födde min son (förvisso lite tidigare) med akut kjesarsnitt (visste det dagen innan men man kallar det akut även om jag var vaken) och detta dels för att jag hade för mycket fostervatten (och mådde blää) men också för att han satt i säte. Det hade aldrig gått att vända runt honom och jag hade aldrig vågat heller. Nu ska jag inte skrämma dig, och du gör som du vill, och det kanske går jättebra, men om de rekommenderar snitt så gör det! Du har fött två barn tisigare (som jag), och vaginalt antar jag (?) så man känner sig inte snuvad på den upplevelsen, utan får testa på något annat 🙂 Fördelen med snitt är att man inte ha ont i fiffi och blöder mindre. Visst man är stel någon vecka efteråt men jag har läkt snabbt.
Oavsett, lycka till. Nu har du något spännande framför dig! 🙂
Jag håller tummar och tår att det går bra.
Jag gjorde också ett vändningsförsök med dottern i samma graviditetsvecka som du är i nu, allt gick jättebra:) styrkekramar!/Åsa
Lycka till! ❤
Äej men! 🙁 Håller tummarna för att det går bra imorgon och att hon stannar upp o ner.
Håller tummarna och skickar en stor styrkekram <3
Tummar hålls här med 🙂
Skickar dig ett privat email om "Sätesboken: Allt du behöver veta om dig och ditt sätesbarn – från graviditet till förlossning."
Håller tummarna för att ditt vändningsförsök lyckas!
Jag gjorde ett vändningsförsök för några år sedan och de lyckades vända min unge åt rätt håll så det gick finfint:) Håller tummarna i morgon.
Håller tummar!