Denize

 

För 6 år sedan så såg det ut såhär.  Då var det Emilia som började i skolan, med en ”skolweska” större än hon själv… mallig, modig och söt som socker.  Och så Elian; han var bara en liten plutt som var mammig och i behov av en massa närhet redan då.  Mina små.  Det känns som om dessa sex år har gått fort, men ändå inte.  Vi har ju hunnit med hur mycket som helst där emellan såsom en utlandsflytt, stora förändringar i livet och kring relationer osv.  Så häftigt (och ibland skrämmande) hur livet kan förändras!

 

Nu har alltså den där 6-åringen på bilderna börjat i sjätte klass och började sin torsdag med sovmorgon för att sedan ha språk.

Och bebisen på bilderna, han går sin andra dag solo i skolan.  Det hade gått jättebra igår och lär gå hur bra som helst idag med.  Det är bara det där med avsked som är (och alltid har varit) jobbigt.  Men någon gång så tror jag nog att han växer ifrån det av sig själv.  Jag är noga med att säga saker som ”ses om en stund” istället för just ”hej då”, om det är det som känns värst.

Hur som helst så har han en storasyrra som har hans rygg.  Igår hade hon fått syn på honom ett par gånger på gården, gått dit och kollat läget och fått bekräftat av hans lärare att det gick huuuur bra som helst.

Det är i alla fall skönt att vi har kickat igång vardagen, även om det lär ta sin tid att komma in i alla nya rutiner.

 

Nu skall jag dricka hallonbladste (sjukt gott ju? jag förstår mig inte på alla dom påstår att det smakar blähä – och då är jag ingen tedrickare i vanliga fall).  Sedan skall jag behandla en hög med bilder, skicka iväg dom, tycka synd om mina onda fogar, hämta barn, tvätta, laga mat, tycka synd om mina svullna fötter och sedan mest gå och vänta på kväll.  Jepp, så ser torsdagen ut här hos mig.  Ha en fin dag!