Jag vet inte om det är hänt sådär jättemycket rent utséendemässigt denna veckan. Jag är nog ungefär lika rund om magen som för en vecka sedan. Det enda jag har lagt märke till är att min navel har börjat ploppa ut lite mer, så inom ett par – tre veckor lär den nog stå ut som en liten knapp, precis som tidigare graviditeter. Jag vet att många kvinnor ogillar det, men det gör mig absolut ingenting alls.
Något som har utvecklats lite den senaste veckan är lillans rörelser. Förut var jag ju lite tveksam till om det verkligen gick att känna utanpå magen, men nu är det inget snack om saken. Hela magen hoppar till. Varje gång någon annan skall lägga handen på och känna så slutar hon dock (blyg som storasyster kanske?). Men jag har fångat ett av hennes träningspass i magen på film i alla fall.
Som jag har nämnt hundraelva gånger tidigare så mår jag fortfarande väldigt bra för tillfället. Graviditeten behandlar mig verkligen väl! Ibland glömmer jag bort att jag ens är gravid. Jag känner mig stark och smidig, kan väl göra någon rörelse lite hastigt och då gör sig foglossningen påmind förstås. Men huvudsaken är att jag känner mig såhär stabil i kroppen igen.
Och så har vi det där med att inte tänka på hur stor magen är. Jag vet inte hur många gånger jag går in i saker med den. Jag går ofta in i köksstolarna, för att sedan försöka dra in magen och gå förbi igen – men självklart stöter den emot ytterligare en gång då. Vad tänker jag liksom? Att jag skall dra in bebisen? Men det sker bara reflexmässigt, haha.
Det häftigaste denna veckan är ju givetvis rutinultraljudet. Själva upplevelsen var ju rätt turbulent som sagt, men att vi fick se henne igen var magiskt. Vi såg hur hon låg och kliade sig i ansiktet och smackade med munnen.
Och så det där med att vi fick reda på att hon är en tjej. Det är också så häftigt när man väl sätter sig ned och tänker efter. I magen så ligger en liten bebis och växer till sig, väntar på att bli färdigbakad och att få komma ut och bli en del av familjen – vår dotter och barnens lillasyster. Så mäktigt.
Nu är jag lite fundersam kring vilket datum jag skall utgå ifrån. Skall jag fortsätta på samma bana med bf 160916 – enligt både mig själv och KUB.
Eller skall jag följa datumet från RUL och ställa in mig på bf 20/9?
Det är ju så tramsigt, just nu känns det irrelevant då det bara handlar om några få dagar. Men jag funderar på att byta datum ändå, då dom där fyra dagarna kan bli LÅNGA om man går över tiden. Men jag vettefasen. Någon annan som har blivit tillbakaflyttad efter ultraljudet? Vilket datum följde ni?
Min dotter var beräknad 12/9 -11 och vi blev flyttade till 17/9, är glad att jag också ändrade bc i huvudet för sen kom hon 26/9. Det hade blivit en olidlig väntan haha. Lycka till!
Jag blev också tillbakaflyttad och valde att följa det nya datumet. Barnmorskan kommer utgå ifrån datumet som sattes vid RUL och jag är rädd att jag kommer bli förvirrad om vi ska prata olika veckoantal på olika ställen. Det är ju bara några dagar hit eller dit.
Läser till sjuksköterska, och hade praktik inom kvinnovården. Enligt mödravårdcentralen och barnmorskor på KK/förlossningen/BB ska man följa ultraljudet – det är det rätta 🙂
För om man tänker efter så går man på "sista mensens första dag", så är det ju faktiskt inte då bebisen blev till 🙂
Jo, det är nog sant! 🙂
I vissa landsting går man enbart på kub ultraljud nör man beräknar bf. För tydligen är dey så att fram till v 12 så växer alla barn lika snabbt. Sedan kan det skilja sig.
Å andra sidan kan det ju vara lättare att gå på det datum som mvc går efter.
Precis, jag har hört något liknande också. Men ja, det är nog enklast att gå efter samma datum som mvc.