God förmiddag mörka och regniga torsdag. Vet ni vad jag har gjort? Jag har sovit en hel natt. Alltså en HEL natt, inga kisspauser, ingen störande katt, inget barn med växtvärk, inget barn som pratat i sömnen – ingenting. Jag har bara sovit… och sovit…. och sovit. Förstå chocken när jag kikade på klockan vid 6.45 och insåg att jag inte hade vaknat en enda gång? Lyx! Och förstå smärtan som jag fick uppleva med tanke på hur sjukt kissnödig jag var, haha. Jag är ju van vid att tömma blåsan i alla fall tre gånger per natt.
Jag klev sedan upp och drack mitt kaffe i lugn och ro medan jag lyssnade på Emilia som dundrade runt och fixade sig. Jag väntade bara på att sonen min skulle komma upp och be om frullekost. Men jag fick bara vänta och vänta, för han klev aldrig upp.
Till slut fick jag väcka honom så att han skulle hinna äta något innan det var dags för samling på förskolan.
Det måste ha varit något med den här natten. Något extra sövande eller så. Gud, så skönt!
Det här med sovande barn alltså. Finns det något vackrare? Jag kan stå och stirra länge, lyssna till dom fridfulla andetagen och bara beundra hur harmoniska dom ser ut.
Jag och Vilde satte oss på hans sängkant, jag fotade dessa suddiga bilder, strök Elian över pannan medan Vilde började ”bädda” det tjocka täcket (han står typ och klöser, trampar och snurrar runt) och så vaknade mitt lilla barn till slut upp och undrade vad fasen mamman gjorde när hon satt där helt blödig.
Otroligt skön start på den här dagen.
Jag har hur många kort som helst på Molly när hon sover, sovande barn alltså <3
Så himla kul att tänka det ur barnets perspektiv. Jag kan göra exakt samma, så himla mäktigt och stort att ta in allt på något sätt just när de sover
Mysigt 🙂