Det där med gamla bilder var ju en kul grej, så jag fortsätter lite på det spåret. Jag önskar att jag kunde få tillgång till de riktigt gamla bilderna, men dom finns på en hårddisk som inte kan användas just nu. Men bilder från 6-7 år sedan är också skoj. Märkligt hur det kan kännas som ett helt liv sedan, men ändå som igår?
Jag kan återuppleva tusen olika känslor bara genom att se på bilder från då. Jag minns dagarna, stunderna, tankarna… allt. Jag minns hur Emilias röst lät, jag minns hur hon ofta for framför kameran för att synas mest om jag skulle fota lillebror, haha!
Jag tänker ofta på det där med syskonsvartsjuka… hur det kommer bli den här gången. Elian är så olik sin syrra när hon var i samma ålder. Och nu kommer Emilia vara 12 hela år när hon får sitt andra syskon. Hur kommer hon ta det? Hur kommer Elian ta det? Hur kommer JAG ta det? Hur kommer det bli?
Självklart så går det inte att veta, det är bara att vänta och ta det som det kommer. Men ändå planera lite gällande hur man kan sköta första stora omställningen lite pedagogiskt och smart. Livet kommer ju faktiskt hinna förändras både en eller två gånger efter sommaren.
Jag börjar landa i dom tankarna ordentligt nu. Jag börjar längta på riktigt efter att få bli trebarnsmamma.
Minns den där känslan så väl. Skräcken när allt blir utdraget och man ser på barnmorskans ansikte att det är något som är fel. Halva vår sons hjärta saknades vid rutinultraljudet.
Måste varit en stor lättnad att allt trots den långdragna processen med osäkerhet såg bra ut. Grattis till lilltjejen!