Jag fick äran att fota den här tjejen en stund idag. Om hon inte är i stallet så är hon med kompisar eller så sitter hon framför en skärm och spelar ett hästspel som hon är helt besatt av. När hon pratar så handlar det om hästar. När hon vill visa något så handlar det om hästar. När hon vill få upp något på väggarna så är det bilder på hästar. Hela hennes värld kretsar kring hästar, ridning och stallet just nu.
Jag satt och tittade på DESSA bilder tidigare. Dom är tagna för ganska så exakt ett år sedan, i likadan klädsel som dagens fotografering. När jag gick igenom bilderna så insåg hur mycket hon har växt det här året. Inte bara på längden (för my GOD, vad lång hon börjar bli nu) – men rent allmänt och personlighetsmässigt också. Det märks att min lilla unge närmar sig tonåren för varenda dag som går och även om mina instinkter bara gör så att jag vill klamra mig fast vid henne hårdare och hårdare så märker jag att hon växer ”ifrån” mig.
Vi ryker fortfarande ihop och jag har en lång väg av uppfostran kvar framför mig, men det känns på något sätt som om vi kan prata som vänner oftare. Hon förstår mer (än vad jag vill att hon ska förstå ibland).
Vi pratar ibland om våra åldrar och skojar om att vi kan bli pensionärer ihop. Någon dag så kanske vi glider omkring med en varsin rullator och gör stan osäker. Men i dagsläget är jag bara lika pinsam som vilken mamma som helst, enligt henne. Och omodern.
Jag kan känna samma sak med Viggo, min son som är sex år. Dom växer så foooort :/
Fina bilder på en vacker dotter!
Du är en väldigt duktig fotograf! 🙂
Jag tänkte på det också här om dagen att min dotter börjar också bli stor och ibland undrar man vart tiden tar vägen? Vad söt din dotter är 😀 Kram
Härliga bilder på din fina tjej! Jag skriver det ganska ofta, men jag började ju läsa en av dina gamla bloggar när Emilia var tre och du arton. Då följde jag ganska många ung mamma-bloggar men tröttnade efter ett tag och när jag började följa din blogg ungefär när Elian föddes var den så mycket mer än en ung mamma-blogg 🙂 Jag sitter ibland och kollar bakåt i tiden också, mycket för att se alla bilder. Det är kul att se hur både du och Emilia har växt och även att du blev fotograf till sist. Det är nog mitt absoluta drömyrke och då blir det nog extra roligt att följa bloggen 😉 När Emilia var tre var det så svårt att tänka sig henne som elvaåring!
waw ! vackra bilder 😀
Väldigt fina bilder 😀
fina bilder!