Bilder från några andra regniga dagar, för några år sedan, i ett annat land och på en ganska så tandlös storasyster. Älskar att gå tillbaka i arkivet, även fast jag egentligen blir helt blödig och extremt nostalgisk.
–
Här har dagarna bara gått i ett. Jag försöker övervinna den här jäkla tröttheten, men jag skall vara ärlig och säga att det är lättare sagt än gjort. Jag hade hoppats på att min läkare skulle ha ringt igår eller idag, men än så länge verkar några svar eller resultat inte finnas och det börjar bli en plågsamt lång väntan.
Det låter så töntigt att förklara att man mår så pass dåligt pga trötthet. Det finns ju dom som lider ordentligt och har seriösa problem och bekymmer. Men jag hatar ändå att känna mig så utmattad och otillräcklig. Det finns så mycket som jag vill, bör och måste göra… men orken tar bara slut så fort. Och man känner sig värdelös.
Hur som helst så finns det inte så mycket annat att göra nu än att kämpa när man måste och vila när man får tillfälle.
Jag bockade av en jobbhelg men tog igen lite vila igår då det var planeringsdag på förskolan. Jag och min lille tittade på filmer, han var duktig på att sysselsätta sig en del själv och lekte senare med en kompis på eftermiddagen.
Nu sitter jag och lyssnar på regnet som smattrar här utanför och tittar lite på Elian som är helt inne i sin egen fantasivärld på andra sidan vardagsrummet. Småbilar kör, legobyggnader står lite överallt och Elians olika röster ekar här inne.
Emellanåt hör man Emilia som sjunger med till musiken som hon lyssnar på samtidigt som hon fixar med sina läxor. En vanlig vardagskväll hos oss.
Senaste kommentarer