Hösten kom med dunder och brak, bara över en natt – lagom till första september. Vi vaknade upp till spöregn, barnen var bekymrade över diverse promenader till skola och förskola. Bekymrade över fritidsaktiviteter och diverse saker som eventuellt skulle ställas in. Och så har det bara fortsatt att regna och regna… och regna. Vinden viner, brakar och tjuter genom ett fönster som står smått öppet och släpper in den krispigt friska luften. Några trötta och smått gula löv virvlar med vinden och landar till slut på den blanka asfalten där pölarna växer sig allt bredare.
Vilde förstod ingenting, han traskade ut för att gå sin vanliga promenix men han vände ganska snabbt och sprang in igen. Han föll ihop på golvet och tvättade sig helt frenetiskt – den fluffiga katten såg plötsligt ut som en igelkott.
Jaha. Är det nu solen har gått på semester i sisådär åtta månader framöver? Vi får väl ta och välkomna hösten då. Hej hej.
Hösten är lite mysig, jag längtar faktiskt till i vinter när vi får lite "höstväders-dagar" här 🙂
Haha, minns att jag brukade kunna längta efter höstfärger osv när vi bodde i Spanien. Men nu längtar jag istället efter den där låååånga sommaren 🙂