Nu var det några dagar sedan jag uppdaterade igen. Jag har haft fullt upp med min hälsa och annat så det är väl inte så konstigt att man stänger in sig lite och bara försöker reda ut allt.
Helgen här var ganska lugn i alla fall. Lördagar innebär tid i stallet då jag gärna tittar på Emilias ridlektion. Efter ett tag fick jag höra att dom skulle börja hoppa. Paniken som uppstod inom mig alltså. Jag såg bara det där extremt stora djuret och mitt lilla, lilla barn som enkelt skulle flyga av. Men det var inte så farligt ändå, när det väl var dags.
Jag är, har aldrig varit och kommer säkerligen aldrig vara en hästtjej. I mina hemliga önskningar och drömmar för min dotter så såg jag andra fritidsintressen som skulle kunna bli karriärer. Men hästar och ridning är det enda som hon verkligen har fastnat för. Och när jag tittar på henne där i ridhuset och ser lyckan som glittrar i hennes ögon så känns allt bara så bra. Att se entusiasmen när hon pratar om favorithästen eller att se värmen som sprids inom henne när hon klappar, borstar och tar hand om sitt favoritdjur så känns det ändå så rätt och enkelt. Men jag kommer nog sitta på nålar varenda gång hon rider framöver ändå.
Hur som helst så började nya veckan ganska segt. Men jag fick äntligen mina provsvar och ett samtal från läkaren. Precis som jag innerst inne visste så är det inget elakartat jag har i halsen. Jag har fått en ny tid och då skall vi diskutera hur och om jag skall behöva leva med knölen ändå. Och även lite annat.
Jag skall dock erkänna att det har varit en hel del tankar dom här veckorna efter att min läkare drog upp cancer. Jag visste att den risken var så extremt minimal och att det till 95% skulle vara ofarligt. Men hon planterade ju nästan dessa tankar i mitt huvud ändå. Ångesten över min ålder, att livet är skört och kan vara alldeles för kort, tankar om barnen och hur allt skulle bli och en hel storm av virrvarr snurrade i skallen till och från.
Nu skall det bli skönt att slippa bråka med mina egna tankar och slippa övertala mina egna inre demoner om att allt är lugnt. Så jäkla skönt att veta att det som stör min kropp egentligen är ofarligt. Och att det kommer bli bättre, att jag någon dag blir mig själv igen.
Jag får dock vila mycket och vardagstempot får förbli rätt lugnt ett tag till.
Skönt att du kan sluta oroa dig, det gör stor skillnad för kropp och knopp!
Äsch,vet inte om kommentaren jag just skrev verkligen publicerades. Hur som helst – så skönt att det inte var något farligt med dig!
Härligt att höra, Denize. Jag har surfat in här ofta de senaste dagarna, även jag blev ändå lite orolig.Så får väl du och din läkare se över sköldkörtelfunktionen och du ska se att du snart mår bra igen. Good news!
Skönt att det inte var nåt farligt 🙂