Denize

 

Ett par bilder från telefonen på färgglada gatan.

 

Här och nu så pustar jag bara ut.  Det har varit en superstressig vecka då jag lyckades ta på mig en hel del att göra.  Att jag dessutom är proffs på att skjuta på saker in i det sista underlättar inte alltid.  Jag är lite av en tidsoptimist om jag skall vara ärlig och har även extremt svårt för att säga nej – verkligen till min nackdel.

MEN jag lyckades bocka av en deadline för mycket, börja med företagsbilder och leverera privatbilder.

I morgon kan jag fortsätta behandla bilder, utan stress i magen.  Skönt.

 

Hur som helst så har alltså mina intensiva dagar med gles uppdatering att göra.  Jag kan få lite dåligt samvete över det ibland… att man liksom får en skön blogg-feeling med en massa inspiration till nya inlägg och så tar vardagen över lite åt taget igen därefter.  Och så blir det kväll, mat skall lagas, hem skall städas, läxor skall hjälpas med, barnen lånar datorn, kläder skall tvättas och vikas.  Och sedan så kommer den där heliga stunden då kidsen somnar.  Men då är jag så trött så det är bara en enda kamp att hålla sig vaken en extra timme, haha.

Jag känner mig ändå fjantig.  Jag har två ganska så stora och självgående barn, men jag känner mig mer stressad nu än vad jag gjorde när dom var yngre (eller glömmer man?).

 

Nu skall jag stänga ned varenda program och mapp, hämta det lilla barnet och sedan roa mig med tvättstuga.

Ha en fortsatt fin torsdag.