Denize

 

Jag har suttit och redigerat lite bröllops- och barnporträtt de senaste timmarna och kom att tänka på några frågor som hade med det att göra.  Som jag har skrivit tidigare så skall jag försöka göra inlägg av era frågor och önskemål.

 

En av frågorna var vilket yrke jag skulle välja om jag var tvungen att byta.  Bara den tanken gör mig lite nervös, haha.  Jag älskar mitt jobb i dagsläget och hoppas på att aldrig någonsin behöva byta.  Men i sådana fall så skulle det behöva vara något där jag ändå kan fortsätta vara kreativ (vet inte exakt vilket, dock).

Jag skulle aldrig kunna ta ett vanligt kontorsjobb.  Jag är för rastlös och det är ett enda stort virrvarr av kreativitet och idéer till projekt i mitt huvud.  Det börjar krypa inom mig bara jag sitter och fixar med pappersarbete i en kvart, jag blir tokig då.

 

Sedan var det en fråga om hur jag vågade ta steget till att göra det jag gör och jobba med det jag jobbar med.  Jag antar att jag var tvungen att följa mina drömmar.  Jag hade tidigare jobbat med slitsamma jobb som knäckte mig både psykiskt och fysiskt.  Men jag var ändå tvungen att tjäna pengar och försörja min familj.

Jag blir ledsen bara jag tänker tillbaka på den tiden, på hur fruktansvärt dåligt jag mådde.  Jag kunde gråta på söndagskvällarna, få kvällsångest på vardagarna bara för att jag visste att så fort jag var tvungen att sova så skulle det bli ytterligare en ny arbetsdag därefter.  Fyfarao, jag hoppas att jag aldrig någonsin skall behöva känna så igen.

Men så kom Elian och efter den mammaledigheten så kände jag bara att det var dags att leva det livet jag på riktigt ville ha.  Jag hade redan bockat av en av mina drömmar: att flytta utomlands.  Dröm numero 2 var att satsa på fotograferingen.  Vad var det värsta som kunde hända?

Det går upp och ned, men nu har jag i alla fall sysslat med det i några år och jag ångrar mig inte en sekund.  Jag känner mig enormt tacksam och ’blessed’.  Dock drabbas jag ofta av prestationsångest och kan ibland känna mig otillräcklig, som om vissa jobb inte blir bra nog.  Men jag stillar mina negativa tankar med att mina kunder inte skulle välja just mig om dom inte gillade min bildstil.  För så är det ju, även om konkurrensen är hård så finns det så många olika bildspråk och alla människor gillar olika stilar.

Att sedan, efter ett jobb, leverera bilderna och få höra hur nöjda dom är med alla foton – det kan vara det bästa med det hela.  Det är ett tacksamt jobb som sagt.  Och oerhört roligt.

 

 

Nu skall jag fortsätta redigera klart så mycket som möjligt innan nya uppdrag väntar i helgen.