Idag fick Elian äntligen återgå till vardagen och förskolan, efter vad som kändes som 100 år hemma. Med det sagt så kunde jag äntligen få en del gjort. Jag har fixat med tråkigt pappersarbete som jag har skjutit på enda in i det sista. Så jäkla skönt att få det gjort. Men helst av allt hade jag nog velat ligga precis som Vilde, på bilden.
Jag känner mig så extremt trött och orkeslös. Det går lite i perioder nu märker jag… vissa veckor fungerar jag hur bra som helst. Jag kan känna mig peppad och inspirerad och stark nog att krossa alla höstens hjärnspöken. Sedan kommer en svagare period igen. MEN jag håller mig sysselsatt och ser till att jämt ha annat att fokusera på.
Nu skall jag promenixa iväg och hämta ut lite olika paket. Ha en fortsatt fin dag!
Hej Denize!
Jag är en ensamstående mamma till min 4 åriga dotter Maya. Jag har kikat igenom din blogg några gånger och skulle gärna vilja prata lite med dig 🙂 jag har läst en del av dina inlägg om din flytt till Spanien och kan relatera till dig och dina känslor i det läget. Jag kan väl säga att jag befinner mig i en liknande situation och har haft denna längtan ett bra tag. Jag förstår om du får en hel del sånna här mail eller frågor och kanske inte har tid till det? Men jag är på bristningsgränsen här och skulle verkligen behöva växla några ord! 🙂 Är ytterst tacksam om du ville höra av dig.
Mvh Caroline
[email protected]