Grabben som har trotsat regnoväder två morgnar i rad nu och som prompt måste ha nya solbrillorna på sig. Dom är bra att ha, dessutom ser han sjukt cool ut. Why? För att han köpte ett par solglasögon ”som Mamma också har”. That’s my boy!
Jag har insett att jag ofta sitter och tänker tillbaka på hur Emilia var när hon var fem år gammal. Jag tänker och läser det jag har sparat, jämför och inser hur olika mina kiddos är och har varit. Saker och ting som sker i Elians utveckling är nytt för mig, Emilia gjorde aldrig si eller så, Elian reagerar på ett sätt och Emilia kunde göra det motsatta. Det är rätt häftigt ändå att två syskon som har växt upp med samma förutsättningar, samma kärlek, samma uppfostran, samma allt egentligen – kan vara så extremt olika till sättet.
Elian går igenom en ganska så skum fas för tillfället. Den kan vara rätt så otrevlig emellanåt faktiskt. Men sådana faser och åldrar går alla barn igenom så det är väl mest tur att dom är söta och att man älskar dom ändå. Och att man faktiskt aldrig skulle skänka bort ungen på Blocket, även fast man tänker tanken ibland. I smyg. Nej men Elian har bara ”glidit med” under flera års tid och varit hur enkel som helst att ha och göra med (för det mesta såklart), så man blir ju lite förvånad när det svänger så extremt i humöret och sättet. Det braiga med det hela är att det otrevliga försvinner lika fort som det dök upp, så det är bara att stanna upp, räkna till tio och bita sig i läppen en stund.
Något annat som är nytt hos Elian är tankar om livet och döden. Han blir oftare rädd för småsaker. En vanlig fråga kan vara ”är det farligt!?”. Häromdagen råkade han gå in i en sak i midjehöjd, som stod lite i vägen. Han gjorde sig inte illa eller så men han var snabb med att fråga om det kan vara farligt att gå in i saker. En annan dag lekte han och sysslingen med verktyg varpå han råkade slå sig yttepyttelite med en hammare och han tittade upp på mig helt skärrad och undrade om hans kropp skulle gå sönder, om det var farligt.
Om jag påpekar att han är svettig så undrar han om det är farligt, om han äter för fort eller sakta så undrar han om det är farligt, om jag ber honom vara försiktig när han leker så undrar han om något är farligt.
Han skall verka så hård och tuff och ball, min grabb… men egentligen är han en mjukis med så tokiga rädslor och tankar.
Du har inte tänkt på att det kanske är du som uppfostrar honom tufft och vill få honom att framstå som tuff? Dina inlägg tyder rött mycket på det. Du kanske ska tänka mer på genus helt enkelt.
Gullig gosse!