Denize

 

Om ni kan, vill eller tycker om att läsa på engelska så rekommenderar jag den här boken.  Jag fick den efter att flera familjemedlemmar läst den och den var verkligen inspirerande.  Jag vill säga att den förändrade mitt liv men riktigt så dramatisk skall jag inte vara.

Jag märkte däremot att jag började markera stycken och sidor i boken, för att sedan gå tillbaka dit och läsa om.  Jag markerade även citat som träffade ömma punkter och/eller som skänkte lite inspiration.

 

Något som skrivs mycket om i boken är det här med tankar, hur man kan hantera dom och vända något negativt till positivt.  Jag kände mig lite träffad emellanåt.  Jag är ingen negativ person, men jag lider av lite otäcka hjärnspöken som tar över ibland och mina negativa tankar kan förstöra mycket.

Jag är en tänkare, en grubblare, en sådan som gärna analyserar minsta lilla, alldeles för länge.  Jag kan ligga och vända och vrida och vilja krypa ur mitt eget skinn pga saker som hänt, som jag själv gjort, saker som gick lite snett och även saker som jag inte kunde kontrollera.  Men på senaste tiden har jag försökt lära mig att inte tänka så jäkla mycket, att våga acceptera för att sedan kunna göra en förändring för framtidens skull.

 

 

”There are no mistakes in life, only lessons.  There is no such thing as a negative experience, only opportunities to grow, learn and advance along the road of self-mastery.  From struggle comes strength.  Even pain can be a wonderful teacher.”

 

Klockrent.  Jag vet inte om jag någonsin kan vara så ’duktig’ så att jag, mitt uppe i en traumatisk händelse, tänker att ”detta är positivt, jag blir stark nu”.  Jag tycker att man gärna får känna känslor, man FÅR gråta om man är ledsen, man får skrika om man är arg.  Därefter kan man bearbeta, acceptera, förstå att allt händer av en orsak och har sin mening.  När tiden har gått så kan man möjligtvis uppleva att det tragiska som inträffade faktiskt gjorde en lite starkare eller förändrade något till det bättre.

 

 

”There is nothing noble about being superior to some other person. True nobility lies in being superior to your former self.

All I’m really getting at is that if you want to improve your life and live with all that you deserve you must run your own race. It doesn’t matter what other people say about you. What is important is what you say to yourself. Do not be concerned with the judgment of others as long as you know what you’re doing is right. You can do whatever you want to do as long as it is correct according to your conscience and your heart.”

 

En till liten del av en sida som jag kände starkt för.  Jag är en sådan som gärna hjälper andra, sätter andra framför mig själv, har extremt svårt för att säga nej och får dåligt samvete om jag gör någon illa, råkar trampa någon på tårna eller handlar fel.  Mitt dåliga samvete kan tortera mig hur länge som helst.  Oavsett vad den andra personen gjorde mot eller sa till mig.

Men i år har jag lovat mig själv att sluta klandra mig själv för allt och framförallt sluta tänka på sådant som inte spelar någon roll längre.  Det enda som spelar någon roll är nutid och framtid och att jag kan se mig själv i spegeln, verkligen titta på mig själv under hela ytan och tycka om mig själv.  Ett tag kunde jag inte det, jag visste inte vem jag var, vad som hade skett eller varför jag agerade på olika sätt.  Men alla kan bygga upp positiva tankar, självkänsla är ju trotsallt en färskvara, men idag står jag upp för mig själv och följer mitt hjärta.

 

 

Något mer som togs upp i boken är det här med oro.  Det är något som jag ständigt känner.  Jag är en extremt orolig person som oroar mig främst för barnen.  Hela världen ser jag som ett hot, allt kan vara livsfarligt.  När ena ungen åker pulka i branta backen så ser jag hur diverse små ömtåliga kroppsdelar går av och går sönder.  Det gör dom ju givetvis inte, men det KAN hända.  Sedan åker nästa unge pulka rakt in i en buske.  Mamman rusar dit på två röda och tänker det värsta, men möts sedan av ett litet barn som skrattar åt sig själv med små rivmärken på hakan.

Jag oroar mig även för hälsan, för framtiden, för vardagen, för helgen, för taket, för golvet… you name it.  En ständig klump av oro bor inom mig och det… det är verkligen något som jag skall jobba på.

 

Att ens egna tankar bär på en enorm makt har jag nu förstått.  Jag har tidigare tänkt att man är som man är, man är den man är helt enkelt.  Men negativitet kan man styra över, om man vill.