Denize

Hur får du allt och funka som ensamstående med två barn? På heltid också. Jag är inte ensam på heltid men tycker att det är svårt att orka göra allt själv.. lämna, hämta, jobba, städa, laga mat o vara en närvarande förälder. Förstår bara inte hur du är stark nog att orka. Kram

För att det måste funka helt enkelt :-). Det är klart att det är jättetufft emellanåt och vissa kvällar är man så trött så det känns som om man skall somna ståendes. Jag har varit ensam sedan start, så det här är väl det enda jag vet egentligen . Det här är mitt liv och allt löser sig och går, det måste det ju. Men sedan så får jag hjälp från dom runtomkring. När jag skall storhandla så får jag skjuts och Emilia får skjuts till och från sina fritidsaktiviteter.  Jag får avlastning så länge jag ber om det (är sjukt dålig på att faktiskt BE om hjälp, men det är något jag har lovat mig själv att bli bättre på i år – det går bättre och bättre).

Hej, kul med frågestund! Hoppas du inte tar tilla upp och tror jag är en stalker nu men satt framför dig och din son på bussen för någon månad sen. Hörde att han pratade om farmors hus? Är det så att han har kontakt med dom? Kul.

Hej! Haha vad trevligt då. Nej, Elian syftade nog på min farmor då. Båda barnen kallade henne tidigare för gammelfarmor men jag antar att det är lite långt att säga så det har automatiskt blivit ’Farmor’ bara.

Hej! Jag under hur det kom sig att ni flyttade till spanien?
Hur länge bodde ni där, ålder på dina barn då?
Hur var det gentemot Sverige, var det väldigt slitet? Kram till din fina familj

Hej! Det var ett spontant litet ryck. Vi åkte dit på semester över en sommar och sedan bestämde jag mig för att stanna kvar. Vi bodde där i 2,5 år. Elian var strax över 1 år gammal när vi åkte och Emilia skulle fylla 7.
Livet i Spanien var väldigt annorlunda jämfört med i Sverige. Slitet var det väl på vissa ställen, rätt ”smutsigt” och i Torrevieja, där jag bodde, så blev det ganska övergivet på vintern. Men det var en härlig upplevelse, billigt att äta och leva, möjligheten fanns att bo stort och fint och nära havet, fina stränder, en riktigt bra skola osv (jag har skrivit mycket om detta tidigare i bloggen under tiden vi bodde där).  Kram

Hur bestämde du namn till Elian och Emilia? Vill du ha fler barn i framtiden?

Med Emilia så bytte vi namn hela tiden, hon hette x antal namn innan det faktiskt blev Emilia. Och just det namnet blev det pga en artikel (jag minns inte om jag bestämde mig direkt efter det, men jag kommer i alla fall ihåg artikeln om en liten flicka som hette Emilia).
Och det var en hel del velande kring Elian också. Jag gillade namnet Kelian, bestämde mig för att ta bort K:et och sedan blev det som det blev.

Och angående fler barn. Hade du frågat mig för ett år sedan hade jag skrikit HELL NO i ren protest. Jag känner mig nöjd med dom jag har, att jag har fokuserat enbart på dom och det har varit mer än tillräckligt. Jag börjar dessutom känna mig bekväm, jag har ju två större barn nu. Men man skall aldrig säga aldrig. Om jag lever med ’the one’ och allt är jäkligt stabilt så kanske det kan dyka upp en mini om sisådär mååånga år. Men troligtvis inte. Eller..? Hehe.

Hur kommer det sig att ni ”tvingades” flytta tillbaka till sverige?:-)

Detta är fortfarande ett känsligt ämne. Allt blir inte jämt som man har tänkt sig. Jag är inte redo att gå in på detaljer.  Kommer säkerligen aldrig känna mig bekväm med det, då det är komplicerat.  Jag är glad att vi fick dom åren vi fick i Spanien, det fick mig även att inse vad som är positivt med ett liv i Sverige (innan vi åkte så vantrivdes jag ju här, hatade landet av hela mitt hjärta). Idag funkar livet bra här, även om jag ofta drömmer mig bort till solsken 98% av tiden och disciplinen i skolan för Emilias del.

Har du anställning någonstans eller är du arbetslös? Vet att du fotar ibland men är det som jobb?

Jag är inte arbetslös, jag är egenföretagare. Mina fotograferingar lever jag mest på under sommartid och hösten. Men annars så sysslar jag mycket med bildbehandling och har ett avtal med ett mindre företag som jag jobbar för. Jag blev erbjuden en fast anställning hos dom, men jag måste prioritera så mycket tid som möjligt med barnen + fotojobben som blir många om ett par månader. Jag trivs med att jobba hemifrån. Sedan så är bloggen lite av ett extrajobb – vilket är superkul såklart!

Vad använder du för produkter till ditt hår? Tycker det är så fint!:)

Oj, själv tycker jag att mitt hår är tunt och allmänt tråkigt. Jag använder L’Oreal Fibralogy med hopp om att håret skall kännas fylligare och tjockare. Men utöver det så blir det inte så många produkter. Men på tal om hår så kommer det ett inlägg inom snar framtid som handlar om just: håret… just sayin, hehe!

Skulle vara kul med lite mer info om dig! 🙂 Vart ser du dig själv om 5 eller 10 år? Vilka drömmar har du? Och har du hittat kärleken? (känns ibland så i dina inlägg)?

Du verkar ha så fina ungar, fina inifrån och ut. Så jäkla starkt jobbat när du dessutom är ensamstående. Stor eloge!!

Jag drömmer om att utveckla mitt företag på vissa punkter och om 5-10 år har jag definitivt uppnått mina mål. Jag hoppas även att vi har rest en hel del mer (även fast det inte måste innebära någon flytt – vill bara fortsätta låta barnen se och uppleva nya länder). Om 5-10 år har jag nog vågat släppa in någon ordentligt och bor troligtvis inte heller ensam med barnen (ahh, om 10 år vet jag inte ens om min dotter bor kvar hemma hos mig… jo då, hon får flytta ut när hon är 35… kanske!).
Och tja, kort och gott så försöker jag att inte skriva om mitt privatliv i dagsläget. Men jag träffar någon som jag tycker om, yes.
Tack snälla 🙂

Hej underbara du!, superhärlig blogg.
Har du något förhållande?
Är Emilia och Elian lik varandra till sättet?

Älskar dina bilder, dom är så himla fina.
kramkram.

Åh tack! Angående första frågan: se svaret ovanför 🙂
Och nej det tycker jag faktiskt inte, Emilia och Elian är inte alls lika till sättet. Nu är åldersskillnaden så stor, men om jag tänker tillbaka på Emilia när hon har varit i Elians ålder från nu och bakåt i tiden, så är dom verkligen olika. Jag har suttit och funderat länge nu men det är som att jämföra natt och dag. Den enda stora likheten jag kommer på är att båda blir nervösa när det blir ’ståhej’. Emilia tyckte att det var jobbigt i klassrummet när barnen bråkade och skrek och kände sig därmed ”otrygg”. Elian är lite likadan, han gillar när det är lite lugnare på förskolan och ”får ont i huvudet när alla ska skrika”.

Kram!

Jag har två frågor men dom är visserligen till Emilia:) Vilket är hennes favorit ämne i skolan? Och går det bra med hennes ridlektioner? Själv är jag lite rädd för hästar och vågar inte sätta mig på en hästrygg.

”Matte. Ibland kan det vara lite jobbigt men jag är typ den enda i klassen som blir glad när vi ska ha matte”.
”Ja det går bra. Det är jätteroligt och jag har lärt mig massa nya saker om hästar :)”.