Denize

 

Idag har jag fått hänga med Emilia hela långa dagen.  Vi har varit lite överallt, men det blev flera timmars kvalitetstid.  Det händer ju inte så ofta att det bara är vi.  Hur som helst så orkade hon med mitt tempo och vi fick allt som skulle göras gjort.

Hon fick även luncha på McDonald’s och det är som vanligt en höjdare, ”Efter kött, pommes och bearnaisesås så är McDonalds min favoritmat” berättade hon glatt.

 

Det slår mig emellanåt hur stor hon har blivit och blir.  Att jag har haft henne i mitt liv i 11 år nu (om man räknar med tiden hon låg i magen) är ibland helt ofattbart.  Det känns inte som så länge sedan hon var en sprallig, prinsesstokig och rosaälskande liten tjej.  Men å andra sidan så känns det som hundranittio år sedan jag precis hade fyllt 15 och fick upp min bebisflicka på bröstet.  Det känns på något sätt surrealistiskt att jag var så ung och så liten när Emilia kom till världen.  Är det inte märkligt att jag kan bli chockerad över att tänka tillbaka på mitt eget liv? Haha.  Jag reflekterar ju inte över någon ålder längre, främst för att jag faktiskt inte är så himla ung längre (ja, jag har åldersnoja).  Det höjs inte på ögonbrynen på samma sätt längre när jag är ute med kiddosarna, jag blir inte ifrågasatt angående min föräldraroll eller uppfostran längre – såsom jag jämt blev för sisådär 5-6 år sedan.  Åldern är inget man tänker på.  Bortsett från när man blir såhär nostalgisk förstås och tänker på tonåringen och personen jag var när jag blev mamma för första gången.  Då känns allt helt galet.

 

Jag tänker på allt jag och min dotter har varit med om och gått igenom tillsammans.  Det är många häftiga år.  Jag är stolt över mig själv men framförallt över dig, Emilia.  Du har alltid varit en helt fantastisk människa med ett varmt hjärta.  Du är en snäll kompis, du har alltid fått så mycket beröm av lärare och kompisars föräldrar.  Jag vet att vi är väldigt olika, vi tycker olika gällande en hel del, vi ryker lätt ihop.  Men det går inte en dag utan att jag tänker på hur vacker du är – både på insidan och utsidan.  Du blir bara finare och finare för varje dag, för allt du lyckas med, för hur du utvecklas och växer upp.  Du är omtänksam, smart, så himla klok… jag vet att du kommer bli något stort.

Du har redan kommit en bra bit på vägen och dina ambitioner inspirerar mig.  Jag tänker på hur vi pratade idag om din framtid, om vad du vill bli, om hur länge du skall plugga först, hur ditt liv skall se ut.  Du har häftiga mål och drömmar.  Du ÄR en häftig människa och det bästa av allt är att du är min.