Efter en lång dag så har jag äntligen gjort kväll här hemma. Ellepelle var lite bökig vid nattningen, precis som han är vid lämningen på morgnarna. Han vill inte släppa taget, bara kramas, pussas och säger om och om igen ”en till, en sista…” och givetvis vill man inte neka ungen puss och kram så han kör ju givetvis med mig också.
Men efter hundratals pussar och kramar och x antal uppspringningar (”Mamma, måste bara säga en sak”, ”Mamma det är för mörkt”, ”Mamma jag är törstig” osv) så kunde han lugna sig till slut.
Det sista han sa var ”Vet du hur mycket jag älskar dig? Enda upp till rymden och så tillbaka”. Mammahjärtat smälter såklart. Han kan verkligen smöra till sig vad som helst när han verkligen vill. Men han kan givetvis vara fullt lika osmörig emellanåt också, hehe.
Nu skall jag varva ned lite och sedan blir det en tidig kväll för mig.
Villen liten sötis 🙂