Emilia spenderade sin eftermiddag/kväll uppe i stallet, det verkar bli hennes nya (andra) hem. Hon snackar om hästar och vad hon gör och vad andra gjorde och hur saker gick till… och alla dessa ord snurrar bara som ett virrvarr i mitt huvud. Jag hänger inte med i hästvärlden, det intresset delar vi inte riktigt. Men det är ju tur att hon delar det med andra (och delar med sig om allt till mig även fast jag hajar noll)!
Hon hade träffat en gammal ’dagiskompis’ där också. Hon tyckte att det var supermärkligt att dom kunde känna igen henne för att Emilia påstår att hon inte alls ser ut som hon gjorde då, hon ser inga likheter hos sig själv då vs. nu. Jag ser dock min lilla pluttiga prinsessa i Emilia varje dag, oavsett hur lång och stor hon blir.
Emilia i förskoleålder, sötaste ungen i stan.
Hur som haver så roade jag och Elian oss med att leka i parken, vid vattnet och ta en liten cykeltur. Han var ju tvungen att prova nya skorna och se hur snabba dom var. Det gick undan!
Sedan har vi kikat på gamla filmer på både han själv och Emilia. Det är så häftigt att se och höra utvecklingen som har skett bara på ett halvår/ett år. Man känner sig både tacksam och stolt och allt vad man kan tänka sig… skulle aldrig vilja missa ett endaste ögonlick.
Man blir helt varm inombords när man får se hur mycket som har hänt, hur duktiga dom har blivit på olika saker och hur fort dom blir stora och egna.
Efter lite pusskalas så somnade min minsting och nu skall storbarnet strax i säng. Och mamman själv därefter. Jag börjar känna mig som en pensionär med min dygnsrytm. Somnar vid kl 22 och vaknar när solen går upp.
Äsch, så länge jag somnar och slipper mina insomningsproblem så är jag mer än nöjd.
Natti natt!
Du har så fina bilder på din blogg! Älskar bilden ovan, hon ser så finurlig ut! x
Kul när barnen/ungdomarna hittar intressen som de älskar, och så fint att hon delar med sig till dig fast du inte är så insatt 🙂
http://www.henniska.blogg.se
Lät himla härligt! Superfina bilder också!