Jag är, sedan några år tillbaka, en människa som lever för dagen. Jag har inte tagit något för givet. Jag har varit helt värdelös på att planera, då jag har lärt mig att det sällan blir som man tänkt och jag gör gärna allt för att undvika besvikelse. Jag har levt i min bubbla av spontanitet, gjort som jag har velat, gjort saker som har gjort mig glad och bara tagit en dag i taget.
Något som antagligen skulle driva en vanlig svensson till vansinne. Men sådan har jag varit, efter många turbulenta år och motgångar som är så många så att jag inte ens kan hålla räkningen så blev det mitt sätt att orka. Jag slutade älta, jag slutade planera, jag såg givetvis framåt (gällande barnen, jobb och måsten) men för det mesta så befann jag mig bara här och nu.
Och så finner jag mig här idag, absolut toklycklig och superkär i min k. Nöjdare än någonsin med mitt här och nu. Men ändå med många tankar lite längre fram. Jag kan inte riktigt spika saker eller planera bit för bit. Men planer angående framtiden finns och dom är efterlängtade.
Hade någon frågat mig för ett år sedan om jag kunde se mig själv sittandes med tankar och planer på att flytta ihop med någon så hade jag antagligen skrattat och sagt att ”It’s never gonna happen”. Sådant kunde och skulle inte hända mig, inte på många-många-många år i alla fall men troligtvis aldrig någonsin.
Hade någon frågat mig om jag kunde tänka mig ett till barn så hade jag fått rysningar av den tanken. Och inte på ett bra sätt. Min sista graviditet var en mardröm pga x antal anledningar – det var sådana minnen jag kopplade med en graviditet/bebis. Jag hade aldrig någonsin kunnat tänka mig att börja om och göra allt en gång till.
Sanningen är nog att jag var så jäkla livrädd.
I dagsläget så har ämnet tagits upp, eller många ämnen egentligen, och det har funnits tillfällen då jag har fått lite lätt (svår) panik och dragit mig in i mitt skal igen. Men så har jag den här personen som förklarar att han förstår att jag vet hur det är, att jag har gjort det två gånger förr men skillnaden nu är att jag skulle ha någon som finns där till 100% och som kommer hjälpa till och att jag kan se fram emot det. Och plötsligt så känner jag mig bara trygg. Så himla trygg.
Det kommer nog dröja innan jag vänjer mig helt vid detta. Att jag har någon som står bakom och bredvid mig i allt, som skulle kunna ta hand om mig om det behövdes. Jag är ju van vid att vara ensam. Att vara en ensamstående mamma, det blev mitt liv och har varit allt jag har varit medveten om i mitt vuxna liv.
Att få leva i tvåsamhet, något som är en självklarhet för så många andra, det är istället något jag vänjer mig vid nu och det känns bra. Jag har mycket att lära mig, men det blir bättre och bättre.
Min egentid, som var så viktig förut, den försvinner mer och mer ifrån mig. Istället lever jag med en längtan av att dela mina tysta stunder med honom. Att komma hem efter en lång dag, fixa med sysslor, lägga barn och sedan sätta mig och glo i ensamhet – det behovet försvinner. Jag behöver inte vara ensam längre, jag mådde bra av det förut (och kommer säkerligen alltid behöva egentid då och då) men nu har jag något som jag mår ännu bättre av.
Jag känner mig fånig som sitter och skriver om det här. Alla vet väl hur det känns att älska någon, dom flesta i min ålder vet väl hur det känns att planera sin framtid med någon, dom flesta har haft någon som vill vara med en lika mycket som den andre, allt det här är väl en självklarhet för många.
Men jag skuttar på mina rosa moln ändå, jag befinner mig på en plats som jag aldrig trodde att jag skulle stå på. Jag är någons framtid och han är min. För mig så känns det på något sätt nytt och för mig så känns det häftigt.
Även om mycket (givetvis) kommer ta sin tid, så har vi ändå målat upp en bild tillsammans om hur vi vill och skall ha det. Det ger mig hopp och jag är faktiskt inte ett dugg rädd längre… bara förväntansfull.
Jag sitter här med ett glas mangojuice (vitaminer och frukt hela dagen) och bara ler. Jag är helt imponerad av ödet, hur allt har sin mening och att allt sker av en orsak. Saker som har gjort ont förut, tillfällen då jag har blivit sviken, människor som har dragit långt ut ur mitt liv… tack gode gud för det! Jag blev stark och självständig och sedan fick jag detta. Jag fick något/någon som jag bara kunde drömma om förut.
Aww vad underbart! Helt otroligt skrivit!
Om man är intresserad så har jag en trevlig tävling på min blogg just nu sponsrad av moroccanoil och vacker emporia 🙂 jätte kul om du vill delta <3
Hej tänkte bara tipsa om att jag just nu kör en tävling på min blogg i samarbete med egoFIN där du kan vinna en jättefin handmålad tavla till dig och en vän http://www.domkallarmighannes.com/2015/05/tavling-i-samarbete-med-egofin.html#.VUd9e9Ptmko
Om du inte gillar sådan här kommentarer eller redan fått en liknade så ber jag om ursäkt och hoppas du får en bra dag:) kram Joanna
Vad fint och kul! Grattis eller vad man säger 🙂
Vad härligt att träffa någon som förändrar allt, på ett bra sätt 🙂 Att vilja dela sin framtid med just honom. Jag träffade min kille för snart ett år sedan efter en turbulent vinter/vår med ett krossat hjärta som nyss blivit helt, hade tänkt vara singel ett bra tag Men tji fick jag och det är jag glad för 🙂
Länge leve kärleken!
Wow,riktigt fint skrivet,jag kan speciellt relatera till den här biten som du skrev…
"Jag är helt imponerad av ödet, hur allt har sin mening och att allt sker av en orsak. Saker som har gjort ont förut, tillfällen då jag har blivit sviken, människor som har dragit långt ut ur mitt liv… tack gode gud för det!"
Det är så mycket på gång nu och jag känner att jag sakta och säkert tappar kontakten med en del människor i mitt liv som jag trodde skulle "last forever" men något i mig säger att det nog är bäst för mig att gå vidare. Jag förtjänar lycka!
Vad roligt!
Den känslan är underbar 🙂
Men va härligt!! NJUT och var glad åt vad livet bär med sig!
Vad roligt! Kanonmycket glad för din skull.
KOlla gärna in mun blogg
Åh vad kul för dig!
Låter helt underbart! Känner igen mig i det mesta här i din text. Jag är likadan. Egentid. Trasiga förhållanden. Kan inte tänka mig bo med någon men längtar så efter en relation. Kram och grattis!
/Carola
Inte fånigt! och kul att få läsa om dina tankar! Glad för din skull! 😀
Åh vad kul för dig 😀 Kärlek är underbart!
Åh så glad för din skull. Härligt att läsa 🙂
Vad underbart. Jag befinner mig på samma ställe som du, nykär i en kille jag träffade i höstas efter att jag hade en jobbig separation bakom mig. Kan inte tänka mig att allt de dåliga ledde till något så bra som honom <3
Så himla fint skrivet! Du förtjänar att vara lycklig och kär och sväva på rosa moln! Du är stark!
Wow vad lycklig jag blir för din skull! Sitter hör hemma ned lilltjejen har blivit lämnad å sviken å massor ned annat och kan aldrig tänka mig att träffa någon ny, så läser jag detta å känner ändå hopp, hopp om att bli lycklig igen! Tack för din blogg! Hopp om livet! Du är en förebild!! Fixar du det sj med. 2 barn bör jag klara mig med ett!!! Livet blir vad man gör det till!! Kramar till dig du har bästa bloggen!!!
Är så glad för din skull! Du förtjänar all lycka i världen! Ta vara på era fina stunder tillsammans, du och nya kärleken!
Blir varm i hjärtat av det här inlägget
Har följt din blogg sen Emilia var en liten plutt, känns konstigt med tanken på att du inte har något aning om vem jag är, haha! Har läst och "sett" dig rasa för att sen komma upp på benen. Och efter de som hände innan Elian föddes så undra man om du någonsin skulle kunna lita på någon och känna den trygghet som jag gör med min man och 2 barn. Och så får man läsa om han som har allt, han som du har behövt för så längesen men som finns där nu och blir så varm i hjärtat att du äntligen får känna, får någon att luta dig emot, få slippa var stark hela tiden. Lycka till och fortsätt att suga in lyckan och kärleken! Kram på dig
Oh my! Det här var det vackraste jag läst på länge. Så himla glad för din skull!!