Två från i morse. Idag vaknade man verkligen upp till höstväder med piskande regn i ansiktet, fallande löv, krispig och frisk luft och ett paraply för lite i hushållet.
Emilia hade gått upp tidigt och gjort sig fin för dagens skolfotografering, så hon fick äran att ta med sig vårt rosa och prickiga paraply. Jag och lillebror fick klara oss med regnjacka, stövlar och sedan en löptur till förskolan. Det låter kanske jobbigare än vad det var, Elian tjöt av skratt när jag sprang med honom i famnen och så sa han till sist ”vad glaaaada vi är nu” när vi väl var framme och fullkomligt genomblöta.
Lättroad. Inga bekymmer där inte.
Hur som haver så har måndagen gått lika snabbt som vanligt. Jag fattar inte var dagarna tar vägen. Det blev ännu mer klart när vi, igår, låg och tittade på filmer på barnen från sisådär 2-3 år sedan. Så jäkla små var dom, Elians språk, hur Emilia var Elians idol, robotrösten, Emilias tandlösa leenden, äventyr i Spanien… ja det var en massa mysiga filmer och det är alltid kul att se tillbaka och minnas lite.
Men samtidigt känns vissa saker som om dom skedde för några månader sedan, inte två år sedan. Lustig känsla det där.
Men ja – tillbaka till nutid. Måndagens arbetsdag börjar lida mot sitt slut. Emilia trillade precis in med ett gäng kompisar och nu skall jag försöka få lite inspiration till vad fasiken man kan bjuda på till middag ikväll.
Ha en skön eftermiddag.
Senaste kommentarer