Vad roligt att läsa om era åsikter angående mitt tidigare inlägg om barn och smink. Jag tänkte först besvara några av kommentarerna enskilt men jag drar vidare på diskussionen här. Tack för era synpunkter i alla fall!
Dom flesta av oss är nog eniga om att en 10åring inte behöver gå sminkad till skolan. Precis som i en kommentar så håller jag med om att det kan vänta tills man kan ”hantera” det, just med tanke på att barn i 4:an är ute på rasten, oavsett väder. Ett barn som har smetat på lite mascara och sedan vistas utomhus på rasten i en regnskur. Resultat? Svart kladd runt och under ögonen. Det är bara inte passande.
Sedan så kan man ta upp ämnet om jag själv sminkar mig och om jag inte bör föregå med gott exempel och visa att jag också duger som jag är och inte behöver förändra något. Men såhär är det, även om jag inte sminkar mig så kraftigt till vardags, så är jag ändå glad att smink finns. Jag är inte anti-smink. MEN jag tycker att det är stor skillnad, jag kan inte jämföra mina behov med ett barns. Det finns en hel del saker jag gör i livet som mina barn inte kan göra, som jag själv inte gjorde när jag var tio år. Det är skillnad på vuxenlivet och barndomen. Jag sminkade mig inte alls när jag var i min dotters ålder.
Idag kan jag tacksamt dölja mina mörka ringar under ögonen pga sömnbrist och ett stressigt liv. Eller dra på lite mascara på mina ljusa och korta ögonfransar.
Och som sagt, även om jag inte alltid sminkar mig till vardags så har jag ändå valmöjligheten när behovet finns.
Hur som helst så känns det kanske viktigt att kompromissa på något sätt. Om man förbjuder allt och säger nej till allt så slår det bara tillbaka. Detta nämndes också i en kommentar, att det oftast sker i smyg annars.
När jag var 12-13 år så hade jag en kompis som absolut inte fick sminka sig. Det var stenhårda regler. Men hindrade det henne? Nej, hon sminkade sig på vägen till skolan och tvättade bort det innan hon gick hem.
Så vill jag absolut inte ha det, jag vill ha det öppet och ärligt här hemma.
Men sedan så tycker jag faktiskt, hur knäppt det än må låta, att det är en stor skillnad mellan att vara 10 och 12 år. Jag vill innerst inte mötas halvvägs eller kompromissa. Jag vill skrika NEJ. Min dotter har stora ögon och långa och mörka ögonfransar. Det behövs inget kladd där.
Självklart tycker ju alla föräldrar att sina barn är det vackraste som finns och ingen skulle väl säga ’mitt barn behöver smink’. Det vore ju konstigt. Men jag hoppas att ni förstår hur jag menar angående hennes utseende och att jag tycker att hon är naturligt vacker.
Jag har förklarat för Emilia varför jag inte tycker att hon bör sminka sig till vardags. Jag har förklarat alla nackdelar. Så att ni inte tror att jag skriker nej i hysteri och vägrar förklara varför.
Min kompromiss i dagsläget är väl att hon kan få ’leka’ med sminket hemma under mitt tak. Hon kan även få känna glädjen i att ”göra sig fin” till fest/kalas. Men inte i skolan, jag kan inte ändra på den regeln än. Något år måste man väl kunna dra ut på detta? Helst ett par år till.
Men återigen så var det kul att läsa om vad ni tycker. Jag ville bara få några svar. Enligt Emilia så har barnen stora påsar med smink, alla sminkar sig efter idrotten och därför har intresset väckts. Det är sorgligt, enligt mig. Alla dessa fina barn, som fortfarande är barn, ser ut som barn och skall få VARA barn. Står dom och sminkar sig på skoltid? Uppenbarligen, det fick jag bevisat igår. Men varför? Varför har det blivit såhär, att allt sker tidigare och tidigare med åren? Att barnen tvingas bli stora och ’vuxna’ så snabbt i dagsläget?
Jag tycker du har precis rätt! De flesta av mina kompisar började sminka sig i femman/sexan nån gång, men jag har faktiskt aldrig börjat med det, trots att jag hade supermycket finnar i ansiktet genom hela första halvan av puberteten.
Just nu går jag i gymnasiet och ingen av klasskompisarna tycker det är konstigt att jag går utan smink, precis som det ska vara! Och ibland kan nån av dem också komma osminkade, så det är en bra balans tycker jag.
Tycker du har superbra värderingar, åsikter och regler. Fler mammor i Emilias klass borde tycka som du!
Jag tycker att skolorna bör förbjuda smink upptill 12, 13 år. Jag tycker inte att det är lämpligt när ett barn på 10 år eller yngre sminkar sig. Men till kalas eller att leka med smink hemma är ju ändå kul, det blir lite som att experimentera. Jag har inget emot att barn har läppglans i skolan eller läppsyl men att dra på mascara eller eyeliner innan 12 år är för mig märkligt. Ser ibland barn som har det och vissa är bara 10 år eller en gång såg jag en tjej som hade mascara och rouge, hon var 8. Vet inte varför detta ämne skär i mina värderingar. Jag är 21 år idag. Minns att jag var 14 när jag först började testa smink. Mamma gillade det inte men hon kände att tonåren ändå är åren då man ska få använda det. Så känner jag med idag. Likadant med elektronik, att barn får smartphones idag när de redan är 7-8 år är vansinnigt för mig. Men jag respekterar självklart andrad åsikter också och lyssnar gärna på dem.
Så klok du är! Tror nog det ordnar sig! Och jag vet att många mammor vill se sina döttrar bli stora alltför fort. Skolan har ju inte med sminket att göra, inte i Sverige och det är ju där ni är, utan det är föräldrarna som sätter gränser och ramar. Men vid tillfälle kan det vara intressant att höra hur Emilias vänners föräldrar förhåller sig till det hela.
Men jag tror det är bra att markera och förklara vad som gäller i din familj.
Spännande diskussioner förstår jag att det blir…
Hej, nu kommer jag in här och kommenterar kanske lite sent men bättre sent än aldrig, läste dina inlägg om barn och smink… Jag är själv 19 år nu och jag minns väl hur de va när jag gick i mellan och högstadiet, vi stod alltid och trängdes i omklädningsrummet efter idrotten, vi till och med skippade idrotten eller sa att vi hade ont i huvudet eller i magen så vi fick sitta i omklädningsrummet och ösa på med en alldeles för mörk foundation och flera lager maskara så fransarna såg ut som tjocka spindelben… Jag var 11 då när de började och alla hade smink, och min mamma som inte ville att jag skulle känna mig utstött, för de var de man blev om man inte hade det som coola tjejerna hade i min skola. Minns att många blev mobbade om dom inte hade smink. Så jag minns att efter skolan gick vi ofta till Åhléns och snattade smink, så åkte jag fast en gång och de var väl då jag fick min vilja genom och mamma köpte smink med mig och jag fick va som dom… Så jag inte skulle snatta mer och tro att de var coolt när dom gjorde de. Men jag ångrar de nu och jag önskar att mamma hade varit mer sträng mot mig angående smink, för att jag själv känner att jag förstörde verkligen min hud och min barndom för jag lekte fortfarande o smyg med mina barbies. Jag önskar att jag hade börjat senare, kanske någon gång vid 13 års åldern som många andra gjorde. Men man ville ju bara va cool då. Idag så älskar jag smink och allt som har med hudvård att göra, jag läser sista året till hudterapeut och skulle rekommendera, håll era barn långt ifrån smink så länge ni bara kan, jag kunde hålla min yngre syster ifrån de även om hon tjatade dag in och ut om smink och att jag fick ju använda de när jag va yngre och hon som är så vacker tänkte jag, hur skulle någon som hon någonsin behöva smink, men hon tjatade hela tiden så när hon fyllde 14 så köpte jag lite smink till henne och hon kan hantera de bra idag. Jag trivdes väl aldrig i 5 lager foundation och idag så äger jag inte ens de för jag är så traumatiserad av de. Men idag som sagt är de något helt underbart att man kan sminka sig om de skulle behövas men inte för att jag känner att jag behöver det utan för att de är så kreativt för mig, jag går helst av allt helt utan smink och vill kunna gnugga mina ögon och klia i pannan när jag så känner utan att vara rädd om sminket, jag trivs extremt bra i min hud även om den inte är så fräsch. Men jag älskar också att fixa och trixa med smink men skulle aldrig kunna bära de till vardags så länge de inte är ett måste på jobbet.
Hej, nu kommer jag in här och kommenterar kanske lite sent men bättre sent än aldrig, läste dina inlägg om barn och smink… Jag är själv 19 år nu och jag minns väl hur de va när jag gick i mellan och högstadiet, vi stod alltid och trängdes i omklädningsrummet efter idrotten, vi till och med skippade idrotten eller sa att vi hade ont i huvudet eller i magen så vi fick sitta i omklädningsrummet och ösa på med en alldeles för mörk foundation och flera lager maskara så fransarna såg ut som tjocka spindelben… Jag var 11 då när de började och alla hade smink, och min mamma som inte ville att jag skulle känna mig utstött, för de var de man blev om man inte hade det som coola tjejerna hade i min skola. Minns att många blev mobbade om dom inte hade smink. Så jag minns att efter skolan gick vi ofta till Åhléns och snattade smink, så åkte jag fast en gång och de var väl då jag fick min vilja genom och mamma köpte smink med mig och jag fick va som dom… Så jag inte skulle snatta mer och tro att de var coolt när dom gjorde de. Men jag ångrar de nu och jag önskar att mamma hade varit mer sträng mot mig angående smink, för att jag själv känner att jag förstörde verkligen min hud och min barndom för jag lekte fortfarande o smyg med mina barbies. Jag önskar att jag hade börjat senare, kanske någon gång vid 13 års åldern som många andra gjorde. Men man ville ju bara va cool då. Idag så älskar jag smink och allt som har med hudvård att göra, jag läser sista året till hudterapeut och skulle rekommendera, håll era barn långt ifrån smink så länge ni bara kan, jag kunde hålla min yngre syster ifrån de även om hon tjatade dag in och ut om smink och att jag fick ju använda de när jag va yngre och hon som är så vacker tänkte jag, hur skulle någon som hon någonsin behöva smink, men hon tjatade hela tiden så när hon fyllde 14 så köpte jag lite smink till henne och hon kan hantera de bra idag. Jag trivdes väl aldrig i 5 lager foundation och idag så äger jag inte ens de för jag är så traumatiserad av de. Men idag som sagt är de något helt underbart att man kan sminka sig om de skulle behövas men inte för att jag känner att jag behöver det utan för att de är så kreativt för mig, jag går helst av allt helt utan smink och vill kunna gnugga mina ögon och klia i pannan när jag så känner utan att vara rädd om sminket, jag trivs extremt bra i min hud även om den inte är så fräsch. Men jag älskar också att fixa och trixa med smink men skulle aldrig kunna bära de till vardags så länge de inte är ett måste på jobbet.
Hej, nu kommer jag in här och kommenterar kanske lite sent men bättre sent än aldrig, läste dina inlägg om barn och smink… Jag är själv 19 år nu och jag minns väl hur de va när jag gick i mellan och högstadiet, vi stod alltid och trängdes i omklädningsrummet efter idrotten, vi till och med skippade idrotten eller sa att vi hade ont i huvudet eller i magen så vi fick sitta i omklädningsrummet och ösa på med en alldeles för mörk foundation och flera lager maskara så fransarna såg ut som tjocka spindelben… Jag var 11 då när de började och alla hade smink, och min mamma som inte ville att jag skulle känna mig utstött, för de var de man blev om man inte hade det som coola tjejerna hade i min skola. Minns att många blev mobbade om dom inte hade smink. Så jag minns att efter skolan gick vi ofta till Åhléns och snattade smink, så åkte jag fast en gång och de var väl då jag fick min vilja genom och mamma köpte smink med mig och jag fick va som dom… Så jag inte skulle snatta mer och tro att de var coolt när dom gjorde de. Men jag ångrar de nu och jag önskar att mamma hade varit mer sträng mot mig angående smink, för att jag själv känner att jag förstörde verkligen min hud och min barndom för jag lekte fortfarande o smyg med mina barbies. Jag önskar att jag hade börjat senare, kanske någon gång vid 13 års åldern som många andra gjorde. Men man ville ju bara va cool då. Idag så älskar jag smink och allt som har med hudvård att göra, jag läser sista året till hudterapeut och skulle rekommendera, håll era barn långt ifrån smink så länge ni bara kan, jag kunde hålla min yngre syster ifrån de även om hon tjatade dag in och ut om smink och att jag fick ju använda de när jag va yngre och hon som är så vacker tänkte jag, hur skulle någon som hon någonsin behöva smink, men hon tjatade hela tiden så när hon fyllde 14 så köpte jag lite smink till henne och hon kan hantera de bra idag. Jag trivdes väl aldrig i 5 lager foundation och idag så äger jag inte ens de för jag är så traumatiserad av de. Men idag som sagt är de något helt underbart att man kan sminka sig om de skulle behövas men inte för att jag känner att jag behöver det utan för att de är så kreativt för mig, jag går helst av allt helt utan smink och vill kunna gnugga mina ögon och klia i pannan när jag så känner utan att vara rädd om sminket, jag trivs extremt bra i min hud även om den inte är så fräsch. Men jag älskar också att fixa och trixa med smink men skulle aldrig kunna bära de till vardags så länge de inte är ett måste på jobbet.
Hej, nu kommer jag in här och kommenterar kanske lite sent men bättre sent än aldrig, läste dina inlägg om barn och smink… Jag är själv 19 år nu och jag minns väl hur de va när jag gick i mellan och högstadiet, vi stod alltid och trängdes i omklädningsrummet efter idrotten, vi till och med skippade idrotten eller sa att vi hade ont i huvudet eller i magen så vi fick sitta i omklädningsrummet och ösa på med en alldeles för mörk foundation och flera lager maskara så fransarna såg ut som tjocka spindelben… Jag var 11 då när de började och alla hade smink, och min mamma som inte ville att jag skulle känna mig utstött, för de var de man blev om man inte hade det som coola tjejerna hade i min skola. Minns att många blev mobbade om dom inte hade smink. Så jag minns att efter skolan gick vi ofta till Åhléns och snattade smink, så åkte jag fast en gång och de var väl då jag fick min vilja genom och mamma köpte smink med mig och jag fick va som dom… Så jag inte skulle snatta mer och tro att de var coolt när dom gjorde de. Men jag ångrar de nu och jag önskar att mamma hade varit mer sträng mot mig angående smink, för att jag själv känner att jag förstörde verkligen min hud och min barndom för jag lekte fortfarande o smyg med mina barbies. Jag önskar att jag hade börjat senare, kanske någon gång vid 13 års åldern som många andra gjorde. Men man ville ju bara va cool då. Idag så älskar jag smink och allt som har med hudvård att göra, jag läser sista året till hudterapeut och skulle rekommendera, håll era barn långt ifrån smink så länge ni bara kan, jag kunde hålla min yngre syster ifrån de även om hon tjatade dag in och ut om smink och att jag fick ju använda de när jag va yngre och hon som är så vacker tänkte jag, hur skulle någon som hon någonsin behöva smink, men hon tjatade hela tiden så när hon fyllde 14 så köpte jag lite smink till henne och hon kan hantera de bra idag. Jag trivdes väl aldrig i 5 lager foundation och idag så äger jag inte ens de för jag är så traumatiserad av de. Men idag som sagt är de något helt underbart att man kan sminka sig om de skulle behövas men inte för att jag känner att jag behöver det utan för att de är så kreativt för mig, jag går helst av allt helt utan smink och vill kunna gnugga mina ögon och klia i pannan när jag så känner utan att vara rädd om sminket, jag trivs extremt bra i min hud även om den inte är så fräsch. Men jag älskar också att fixa och trixa med smink men skulle aldrig kunna bära de till vardags så länge de inte är ett måste på jobbet.
Finns det ingen möjlighet att ta upp detta med skolan? Eller på ett föräldramöte? För jag antar att skolan faktiskt också är emot att barnen bär smink.
Hade varit suveränt med åldersgräns för smink samma lika för alla.
Finns det ingen möjlighet att ta upp detta med skolan? Eller på ett föräldramöte? För jag antar att skolan faktiskt också är emot att barnen bär smink.
Hade varit suveränt med åldersgräns för smink samma lika för alla.
Finns det ingen möjlighet att ta upp detta med skolan? Eller på ett föräldramöte? För jag antar att skolan faktiskt också är emot att barnen bär smink.
Hade varit suveränt med åldersgräns för smink samma lika för alla.
I 6-an tycker jag att det är okej att börja sminka sig i skolan. som du säger det är stor skillnad på att vara 10 och 12 år 🙂
Det känns som att jag kommenterar mycket på den här bloggen, hoppas det är okej 🙂 jag tänkte bara lägga in ytterligare en dimension i det här. Med tanke på att barnen idag utvecklas allt tidigare, ser jag en stor risk i att de också börjar prova alkohol tidigare. Okej, på min skola var det också vanligt att folk började pröva det och cigaretter vid 12 års ålder, men jag tror de flesta började i 8:an. Jag kan inte ta mig själv som ett exempel, jag har varit benhård nykterist hela mitt liv och alltid vägrat allt som alla "coola" gjorde, men jag är rädd att barnen idag börjar ännu tidigare och hur det påverkar dem senare. Okej, det här bidrar väl inget till det du skrev nu, men jag bara hoppas din dotter inte börjar tidigare än hon borde med sådant också.
Du är en klok mamma!
Prata med andra föräldrar, kanske du kan ge någon modet att våga säga nej. För vem har inte sagt hemma att "alla andra får" (kanske inte alltid överensstämde med verkligheten).
Tror att också att det stämmer som Emma skriver i sin kommentar att internet spelar stor roll. Det finns 12-åring som på nätet ger tips på hur man ska klä och sminka sig, 12 år! Vad vet de? Borde de kunna så mycket om det?
Jag tror mycket, om inte allt, har med internetanvändning att göra. Jag började inte sminka mig förrän jag fyllde 13 med mascara, och ingen annan heller förutom en tjej som började hård sminka sig när hon var 12. att barn använder internet osv så mycket nuförtiden tror jag endast är negativt. De ska fokusera på att leka och ha det kul. Man ät vuxen 90% av sitt liv och barn 10%. Utnyttja den tiden. Jag lekte med Barbie tills jag var 12, nu sitter barn i 7 års åldern me mobiler när de umgås med kompisar. Det är inte okej och tror det sprids att man ska ha smink på det sättet. Känns som kommentaren blev helt flummig men hoppas du förstår vad jag menar!