Denize

 

Något man inte ser så himla ofta längre…

 

 

Tidigare när vi var på väg ut så hittade jag inte mina nycklar någonstans.  Jag förstod ingenting, jag brukar alltid lägga dom på ett och samma ställe.  Sedan kom jag på att Emilia låste upp dörren igår men att nyckeln fastnade, så jag bad henne gå in istället så jag kunde dra ut nyckeln själv.  I samma sekund som jag sa det så måste jag ha glömt.

När jag återfick det minnet idag så fick jag ju panik, öppnade dörren snabbt som fasen och med total lättnad insåg jag att nyckeln var kvar i låset.  På utsidan.  Då har vi ändå fått post i två omgångar idag.  Scary.  

När jag har sett detta hos mina grannar så har jag plingat på och kastat ned nycklarna i brevlådan.  Men jag är jäkligt glad att nycklarna satt kvar även om jag skämdes en del över att jag virrade bort mig på en sekund bara sådär.

Hur som helst.  Ja det var tydligen dagens stora händelse (pathetiiiic).

 

Vi gick ut en stund, promenerade i geggamoja och andades in lite frisk luft, tog en tur till affären där dom alltid tar för mycket betalt.  Idag var det en juice för mycket på kvittot.

Efter det gick vi hem igen, kidsen satt bredvid varandra och gosade lite (!).  Man ser inte det så ofta längre, tyvärr.

Här består dagarna mest av tjafs – men det är inte så konstigt med tanke på hur nära och intensivt vi lever just nu.

Men några sekunder efter fint syskonmys så blev dom osams över något, jag fick gå emellan och nu sysselsätter dom sig med egna saker åt varsitt håll (man får ta vara på det fina så länge det varar).

Själv längtar jag efter att få laga mat och göra kväll.