Det märks att semestern börjar lida mot sitt slut. Jag är inte redo, inte ens i närheten, allt har gått för fort och jag vill bara börja om. Få uppleva lite mer, lite längre. Det finns ju så mycket kvar att göra, att andas in, att hinna med. Var tog sommaren vägen? Det är visserligen ett par veckor kvar, men jag är inte redo för verkligheten – jag vill inte att min lilla bubbla spricker, jag vill inte att mitt plåster lossnar.
Idag kom ett vykort, till Elian Östman. Ett vykort med information om inskolning. När hösten är här, då börjar ett vardagsliv i Sverige på riktigt. Då skall jag finna mig själv, komma in i rutiner, få ett evigt pussel att gå ihop, invänta kylan och mörkret.
Puh, vill inte tänka. Jag blundar igen, förtränger det som komma skall, och försöker njuta av de sista dagarna man har. De sista sommardagarna och de sista dagarna med Elian hemma. För det är ju faktiskt första gången i hans fyraåriga liv som han skall ha en vardag utan mig, det blir dagispremiär. Helt sjukt.
Sommaren, jag släpper dig inte än. Jag behöver dig.
Vad skönt att de kan anpassa det så bra! 🙂
Sommaren försvinner alldeles för snabbt… Jag gissar att det känns extra snabbt när ni bott i Spanien 2,5 år och blivit vana vid en betydligt längre sommar! Kommer Emilia börja fyran eller femman nu? Det var ju lite funderingar kring det eftersom hon är så långt före efter den spanska skolan.
Jaa precis! Hon kommer gå i samma klass (fyran) men får femmans böcker. Lärarna ville att hon skulle gå i femman direkt med tanke på grupparbeten osv, men Emilia började precis känna sig trygg och "hemma" i klassen, så vi fortsätter så 🙂
Åh hoppas det går bra fast du inte känner dig redo. Kanske det kan bli skönt att få en "standard" rutin med jobb och förskola? hoppas iaf att ni kommer må bäst av det 🙂
får man fråga varför ni inte flyttar tillbaka till spanien? Du verkar inte trivas så bra här.
Mitt/vårt liv är här nu. Hur jag mår handlar inte om vilket land jag bor i. Allt löser sig till slut…