Nu har jag varit i Sverige i närmare en månad och det har gått allt annat än smidigt. Jag var beredd på att det skulle krävas tålamod och en positiv inställning för att ta sig igenom allt men jag tror att tålamodet börjar ta slut. Att bli inskriven i Sverige är allt annat än lätt efter en utlandsvistelse. Jag tänkte att det skulle räcka med att gå på dom besöken som krävdes, fylla i rätt blanketter och sedan skulle vi vara registrerade. Men icke. Kompletterande uppgifter kräver dom för varje vecka som går, alltid är det något nytt och viktigt som saknas.
Samtidigt är det SÅ mycket utöver det som måste fixas med och ordnas med, pengar som har förts över och försvunnit ut i tomma intet, skadegörelse i min närhet som skall repareras, så himla mycket tråkigheter och skit som verkar tillhöra så fort jag bosätter mig i det här landet. Jag har låtit mycket bara rinna av mig, har inte brytt mig särskilt mycket, sett lösningar, lagt fokus på det som är viktigast i mitt liv – men jag tror att allt bara har bubblat över nu. Jag blir sällan arg, jag kan vara irriterad och frustrerad, men när jag blir arg… då jäklar blir jag arg.
Och det är väl viktigt att släppa ut det också, inte gå och sopa under mattan hela tiden. Jag hatar bara att känna såhär, men jag tog en dålig dag och i morgon tar jag nya tag… igen.
Jag är oerhört tacksam över människorna i mitt liv, hjälpen jag får, några extra händer som gärna drar en del av lasset, rådgivning, stöd, kärlek och så mycket omtanke. Jag har svårt för att BE om hjälp när det känns som om jag är på botten, har lärt mig att bygga upp allt och klara mig själv. Men jag inser att det kan underlätta att ha någon bredvid sig att bolla tankar med och finnas som känslomässigt stöd mitt i mörkret.
Jag och mina barn har verkligen rätt personer i vårt liv – det finns några som verkligen gör allt och vad som helst för oss. Det är fint, viktigt och så betydelsefullt. I slutändan så är det ju det som räknas; människorna som gör ens liv till vad det är.
Nej, nu skall jag ställa mig i köket och på så sätt låta tankarna hamna någon annanstans. Matlagning bedövar lite. Jag tröstäter nog inte så mycket, snarare tröstlagar. Weirdo?
Ha en riktigt skön onsdagskväll, fina fina läsare.
kämpa kämpa tjejen !!
skickar all energi jag kan till dig för att du ska orka krångla med allt och att det ska ordna sig för dig och din familj <3
jag har följt dig nu ett tag efter att ha letat spanienbloggar när vi skulle köpa hus i torre. har tänkt kommentera flera ggr och nu måste jag bara skriva/säga att du är en fantastisk ung kvinna, stark, klok och så mycket du har åstadkommit trots svårigheter. fantastiska bilder tar du också!fortsätt kämpa, det betalar sig till sist. kram
Det finns inget krångligare än att komma tillbaka till Sverige efter att ha varit utskriven en tid. Det händer oss varje gång och vi sliter vårt hår varje gång. Värsta är skattemyndigheten och försäkringskassan. Och innan skattemyndigheten är klar så funkar inte posten eller att skriva in barn i skolan. Kommer man då hem på sommaren så är det helt kört kan jag säga. Eftersom Sverige är så unikt att allt stannar upp på sommaren. Så från efter midsommar tills slutet av augusti händer det ingenting om man försöker skriva in sig i Sverige. Förstår din frustration och känner så väl igen mig. Men när du väl är i land så är det lugnt och ett skönt flyt. Tänk bara vad skönt att slippa göra lunch låda till skolan;-) Lycka till!
åh. jag skickar över lite styrka till dig. måtte det lätta för dig snart!
headern är förresten finfin 🙂
Det är inte lätt men du kommer klara det. Du klarar allt, fast ibland är det skönt att bli riktigt arg.