Idag var vi uppe med tuppen, väcktes av ett svagt ljus som kikade fram mellan persiennerna och lyckan var total över att få kliva upp och sedan äta frukost i ett bländande ljus. Efter att jag hade tagit tag i några ärenden (jag blir tokig på försäkringskassan snart, detta gåååår ju bara inte) så skakade jag av mig frustrationen, vi klädde på oss och tog en riktigt lång promenad längs sjö, in i skogen och över höga berg. Då och då fick vi sätta oss i solen och vila lite. Om det inte vore för de starka vindarna så värmde solen skönt.
Nu är vi trötta i benen alla tre, främst Elian som fick kämpa lite extra med sina små ben för att ta sig över alla hinder och upp och ned för bergen. Imponerande.
Nu skall jag fortsätta det här evighetskriget med att bara få få igång en vardag. Hur svårt skall det vara egentligen? Som svensk liksom, med svenska barn. Idag fick jag reda på att dom kräver ytterligare kompletterande uppgifter, papper från Spanien som jag inte har någon aning om vad det är!? Kul, ja ja.. dags att researcha.
Vilka härliga bilder!
Hoppas att det löser sig med alla papper hit och dit så att en normal vardag kan infinna sig snart 🙂
Hej! Kika gärna in på min blogg, skriver helt öppet och rakt om min behandling på en psykiatrisk klinik, ska få hjälp mot ätstningar och panikångest. Varit här i 3 veckor och hittills bara gått ner i vikt och mår sämre än någonsin.. Tung läsning, men somsagt, väldigt öppet, ärligt och rakt, jag förskönar ingenting och bloggar om vad som egentligen pågår här på psyket… Mitt dåliga mående är ingenting jag döljer och skriver om hur de känns att må riktigt jävla dåligt och vara nere på botten. Kramisar!
Detta underbara myndighetsland! Kämpa på ! KRam
Helt ofattbart, och lite Sverige i nötskal. Svårt ska det vara!
men herregud. hur omständigt kan det vara? hoppas att de kan tänka sig att bli nöjda snart så att ni kan få dra igång på allvar.
kämpa på! ♥
så fina bilder!