Dagen började bra med en planerad skattjakt i skogen. Vi åkte med ut, halkade lite efter då Elian skulle klättra upp för varenda berg och sten han såg. Sedan fick han syn på några skojiga pölar att hoppa i. Jag tänkte att vi snabbare skulle komma ikapp då, men ett par sekunder efter att andra kortet togs så låg Elian under ytan. Bokstavligen. Vad som såg ut som en vanlig pöl var snarare en pool. Vattnet nådde enda upp till axlarna och liten bröt ihop av panik.
Då fick vi strunta i skattjakten och tog tacksamt emot bilnycklarna så att han skulle kunna få värma sig.
Jag bar honom tillbaka, följde stigen… men jag insåg efter tio minuter att det var fel stig och att vi hade hamnat lite vilse. Så det var bara att gå tillbaka och försöka igen på nytt.
Samtidigt som jag bar på en kall och ledsen grabb så svor jag för mig själv i huvudet …”jag är ingen skogsmulle, jag är ingen skogsmulle”…
Men vi överlevde, hittade rätt och nådde parkeringen där skattletarna redan hade hunnit komma fram, före oss.
Elian var bitter. Han skall aldrig mer ”gå i den dumma skogen… nu ska jag åka till Spanien”, har han muttrat den senaste timmen. Men tur för oss så hade vi tvättstugetid i alla fall, så alla blöta, leriga och illaluktande kläder slängdes in i maskinen. För fy helvete vad den där pölen stank! Uäk.
Nu skall vi avklara det sista tvättandet, sedan skall grabben vilseledas lite mer så han glömmer den kalla incidenten i skogen.
Hur som helst, här flyger dagarna förbi, vi har varit och badat och inte bara i pölar då – men även besökt simhallen, vi har ätit gott, fixat med sådana här roliga papper som dyker upp titt som tätt, umgåtts med folk och jag lovar att bättre uppdatering kommer så småningom, det har bara varit så himla mycket på sistone… både praktiskt men även känslomässigt. Men efter regn kommer solsken och snart står man ordentligt på benen igen.
Stackars liten.
Hoppas paniken släppte snabbt 🙂
Bodde i Barcelona fyra månader tyckte de va jobbigt flytta hem igen men de går över. Beundrar din styrka o mod!
Hej! 😀 Läs & kommentera gärna min blogg, där jag skriver om hur jag blir behandlad mot ätstörningar men på "tvärtom" sätt, dvs att de nu har tagit bort ALLA gränser och ska låta mig göra min behandling själv i stort sett.. Har bestämt mig för att fortsätta blogga och ju fler läsare, desto roligare! Från att ha varit en liten blogg har den under min behandling här på sjukhuset vuxit och fått flera tusen läsare! Kramar!
åh fy. det känns ju som sämsta stället för ett ofrivilligt dopp…
men åh. lilla vännen då . gissar att han kanske tycker simhallen är lite trevligare att bada i än i skogen 😉