Denize

 

Emilia har varit lite här och där och hemifrån hela dagen.  Först var det skridskoåkning som gällde.  Hon börjar bli sjukt duktig på det där nu, en riktig isprinsessa… synd att hon inte vill ”utnyttja sin talang”.  Jag föreslog nämligen konståkning.  Men icke, hon ville bara ha ridlektioner i julklapp istället (vilket hon fick av några hästmänniskor i släkten).  Men men.  Hon får fortsätta åka lite skridskor 1-2 gånger i veckan med sin kompis ändå.

Hur som haver, efter att hon hade gjort ishallen så skulle hon och kompisen åka pulka.  Sedan har hon sprungit ett litet ärende åt mig.  Jag kom nämligen på den genialiska idén att skicka med lite pengar med henne då hon ändå skulle befinna sig vid stora mataffären där jag hade tänkt köpa grejor till nyårsmiddagen.

Perfekt med ett stort barn som lever lite av sitt eget liv, då kan man utnyttja det lite också…

Hon ringde ett par gånger i affären och undrade lite om vilken slags hummer, storlek, priser, var krabban fanns osv.  Men vi löste det.  Och hem kom hon med skaldjur som skall bli gottis i morgon.

 

Själv tog jag en sväng förbi en annan affär.  Där skulle jag ha kräftor.  På skylten stod det ”Kräftor 89 kr”.  Perfecto tänkte jag.  Wrong-o hade jag.  Kräftorna kostade mycket-mycket mer och jag frågade givetvis varför det blev fel.  Svaret jag fick var: ”Nej nej, det är andra kräftor, dom är slut, det var från förra året”.  Då tyckte jag att dom kunde dra ned skylten.  Minst sagt.

Men av någon skum anledning så följde kräftorna med mig hem ändå.  Jag vet inte om det berodde på att kön bakom mig var millång, folk stod och stampade och suckade jag jag därmed kände mig stressad.  Eller så berodde det helt enkelt på att min dotra bad om kräftor och att jag har lovat henne en mysig Nyårsafton.