För ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg om att barn borde få vara barn. Under dessa veckor som har gått sedan dess så har min dotter dragits in i den där bubblan där man tydligen skall växa upp lite för fort nuförtiden.
För ett halvår sedan lekte hon med sina kompisar, en massa tokiga och fnittriga lekar, dom letade efter krabbor på klipporna och samlade fisk i hinkar. Emellanåt kunde dom leka kurragömma på stranden. Huvudsaken; dagar och fritid handlade om lek.
Sedan var det dags för skolstart i det här landet. Till en början klamrade hon sig fast i min hand, höll hårt, kramade ännu hårdare när jag skulle gå. Det övergick sakta till att jag inte skulle krama när vi sa hejdå, sedan ville hon säga hej då innan vi gick runt hörnet till skolan, sedan ville hon gå halva biten själv och nu helt själv.
Det är inga problem för mig att hon går till och från skola själv, det är bara en liten bit – då vi bor i en liten håla. Jag reflekterar bara över hur snabbt min unge förändras.
MEN, det finns så många men så jag knappt vet var jag skall börja.
Fundering numero uno; ni med 9-åringar som låter era BARN gå klädda till skolan i kort kjol, magtröja och högklackat. Hur tänker ni? Jag är helt för att barn skall få uttrycka sig och klä sig bekvämt efter egen stil. Men det finns ändå gränser.
Och VARFÖR skall en 9-åring sminka sig? Det är väl en sak att ha lite läppglans, men eyeliner och mascara och kladd på kinderna? Why, why, why?
Givetvis blir min egen dotter nyfiken på detta när andra håller på med det. Hon smyger in lite frågor om smink men jag vill inte ens diskutera saken. Hon är fin som hon är. Och sminket kan ligga kvar på hyllan i ett par år till framöver.
Det värsta för mig är att jag känner mig så obekväm gällande hur saker ser ut så att jag inte vågar låta Emilia gå hem till kompisar. Dom får vara hemma själva, dom har instagram och facebook, dom sminkar sig istället för att leka. Jag känner ingen trygghet ALLS i att släppa iväg min dotter. Självklart skall hon få umgås med vänner men det sker ute på gården eller hemma hos oss. Det är tragiskt att jag skall behöva känna så, främst för Emilias skull som givetvis är nyfiken på sina vänners hem. Men jag kan inte, det går inte, jag vill behålla mitt barn som just ett barn.
Alla barn är ju olika men jag tycker inte att min 9-åring är redo för ett ”vuxet” liv, hon är inte redo för att vara hemma ensam utan vuxet sällskap, hon är för liten för att förstå vad internet och sociala medier innebär.
Hon har fått en telefon nu då hon har börjat gå själv, det tycker jag är viktigt. Men den är till för att ringa. Sedan har jag inga problem med att kidsen spelar på telefonen emellanåt och/eller tittar på film. Men det är just dom där apparna, som främst Instagram, jag känner att hon är alldeles för liten för.
Jag respekterar att alla föräldrar tänker och uppfostrar på olika sätt. Det gör jag. Men tyvärr så kan jag inte respektera att saker och ting har gått över gränsen.
Låt barnen hålla fast vid sin barndom så länge som möjligt. Dom har en lång framtid och hur mycket tid som helst framför sig som handlar om att vara vuxna. Why rush it?
Håller med dig till tusen. Förstår att du känner dig väldigt obekväm med att släppa iväg E hem till kompisar. Kan ju tänka mig att i spanien är barnen barn, lite längre. Det är ju så i de flesta länder söderut. Nää, 9åringar och smink och kläderna du beskrev förstår jag mig INTE på. Eller snarare föräldrarna!
Åh så glad jag blir av att läsa ditt inlägg! Känner mig inte ensam i mina funderingar! Ibland har jag funderat över att jag kanske är en sk "bakåtsträvare" då jag haft åtskilliga diskussioner med min fyraårings pappa om att jag inte tycker att hon behöver har en egen iPad (äger inte ens själv en). Håller med dig i vad du skriver och har många gånger reflekterat över att världen blir mer och mer teknikbaserad och utseende fixerad. Barn ska vara barn!
Fast det där Erica skriver om iPads måste jag få kommentera! Dom använder ju iPadsen i utbildningen. Det är ju inte vilka spel som helst som skolan låter eleverna hålla på med under lektionstid =)
I skolan mina barn går i finns det BARA nedladdat appar som används i utbildningssyfte på dom Ipads som barnen får använda. Det är kontrollerat och dom används under uppsikt.
Att tekniken används i skolan är inte bara av ondo =)
Det finns många bra appar för att öva matte, engelska, stavning, klockan mm.
Det jag tycker är mest hemskt är att jag upptäckte att de kunde ha en hel lektion (!) tillägnad åt att jobba på iPads (var springvikarie förra året). De satt och spelade spel på en varsin iPad, som skolan köpt in, en hel lektion. Tycker det är fruktansvärt..
Stå på dig trots kommentarer som "Du gjorde ju så när du växte upp" och "Så här är det i Sverige". Bara för att något har varit eller är så nu behöver man ju inte acceptera det. Man kanske vill ändra på saker som man inte tycker är så bra. Jag har en flicka på 17 år som fick börja sminka sig dagligen i gymnasiet, innan dess bara vid festliga tillfällen. Hon har restriktioner och jag accepterar inte vad som helst. Lite penna och mascara på ögonen, ev. lite läppglans. Ingen krigsmålning ;)Hon är en fin och skötsam tjej.
Systerdottern har fått sminka sig dagligen sen hon var tio, färgat håret lika länge. Inga restriktioner alls. Hon är 14 och sover över hos sin 16 åriga pojkvän. Röker och dricker och skiter i vad föräldrarna säger.
Så stå på dig. Jag tror att dina regler för dottern styr in henne på rätt spår och val av kompisar vilket kommer att påverka hela hennes framtid.
Kram och lycka till 🙂
Min 9-åring har varken facebook, instagram eller mobiltelefon. Men jag tycker inte det är konstigt att han är hemma ensam ibland. Det blir någon timma här och där. Han vill hellre vara hemma själv ex om jag ska åka och handla. Tycker det är bra träning, eftersom det kommer en dag då han ska gå hem själv från skolan när jag jobbar. Däremot får han inte vara ensam hemma med kompisar.
Svår balansgång det där. För man måste även låta barn prova på att vara självständiga…
Jag förstår hur du känner, barn ska få vara barn och det finns ingen anledning att stressa på dem! /Josephine
Jag har en 10 årig kille och en snart 8 årig tjej.
Dom kramar mig frtf utan problem när jag lämnar eller hämtar i skolan, t o m pussas ibland.
Båda gillar frf att leka, dock spelar sonen mest fotboll med sina kompisar.
Båda barnen har mobiler, men ingen av dom får ha mobilerna i skolan.
Ingen av dom går hem från skolan om ingen vuxen är hemma, ibland gör dom dock det om någon av oss vuxna är på väg hem.
Min flicka sminkar sig inte, hon får använda läppglans ibland och sminka sig hemma om hon leker, men sen tar hon av det innan hon går ut.
Hon har ett par skor med liten klack som hon älskar att ha. Men det är inga skor man leker i och därför har hon dom inte i skolan.
Hon är noga med sina kläder och vad hon har på sig, att det matchar och så.
Men hon har inte på sig "vuxenkläder".
Vi bor i en storstad och barnen går på en stor skola, båda barnen har gott om kompisar och ingen av dom blir retad på något vis pga allt ovan. Jag tror faktiskt inte jag kan påminna mig att någon tjej i barnens klasser sminkar sig. Går hem själva och är hemma själva gör nog en del av 10 åringarna dock. Mobiler har skolan nu HELT förbjudit på skoltid även på fritids för mobilerna tog för mkt uppmärksamhet.
Tänker om det kan vara så att din flicka påverkas av allt som är nytt och har fattat tycke för någon tjej i klassen som drar till sig mkt uppmärksamhet med det som du beskriver? Hon kanske försöker anpassa sig och tror att hon behöver vara som dom tjejerna för att passa in. Men det borde vara en väldigt liten klick 9 åringar som är så som du beskriver.
Fasen vad svårt :/ Som någon sagt innan, det kanske är bra att du faktiskt pratar med henne och förklarar vad du tycker och varför. Så att hon förstår. Med för mycket regler är det kanske större risk att Emilia blir utanför än att det händer något. I vissa fall borde dina (väldigt sunda) åsikter kanske inte vara något problem, jag har svårt att tro att hon skulle vara den enda tjejen i hela klassen som inte sminkar sig eller går i högklackat. Saker som att hon inte får följa med hem till kompisar kanske gör att det blir större risk att hon blir utanför. Sedan kan det vara bra att hon får testa saker också, till exempel vara hemma själv i en del stunder. I höst börjar hon fyran, jag vet inte hur det är nu för tiden men det var då fritidsverksamheten upphörde när jag (född -87) gick i skolan. Hon är inte så långt därifrån. Jag var en av flera som fick hemnyckel med sig en dag i veckan under sista terminen i trean för att ha en dag när man kunde testa att vara själv inför fritidsavslutningen. Brorsan (lika gammal som dig) fick däremot en fritidsplats som bara användes på loven från tvåan eftersom jag "ändå var hemma" efter skolan, det tyckte jag kändes lite stört när jag inte skulle agera barnvakt åt min två år yngre bror…
Men ja, mycket svåra saker. Man önskar ju att alla föräldrar insåg hur sjukt det är att man ska börja så tidigt med allt.
Jag förstår verkligen dina känslor, men jag tror det är ett misstag att inte vilja prata om det med henne. Din dotter är smart och det bästa du kan göra är att tydligt förklara för henne varför du sätter de regler du gör och varför du känner som du gör. Då tror jag att chansens större att hon förstår och respekterar ditt beslut ist för att bara bli ledsen och arg.
Sen till det mest tragiska… Som alltid är värt att fundera på.. Hur kommer det påverka henne att inte få göra som de andra? Kommer hon bli retad, utanför? Det är ju eg helt sjukt att man ska behöva fundera inde banorna som förälder, men rent krasst kanske det är klokast för Emilias skull att mötas någonstans på mitten, eller iaf tillåta vissa saker? Det är galet, men det kanske är värt det ist för att hon blir utanför och/eller retad. Det kan ju rent av påverka henne mer negativt än att ha mascara fast att du eg anser att hon är för ung. Bara en tanke..
Jag har en 9-årig tjej som är kvar i barnvärlden. Hon har inte Facebook eller Instagram. Hon har ledig klädsel när hon går till skolan, mjukisbyxor och tröjan som ligger överst i garderoben. Nyss köpte hon skor med kilklack, men hon använder helst sina skor utan klack. Hon har mobil för att kunna ringa om det händer något när hon går hem från skolan. Hon sover med ett gosedjur. Hon har testat sminka (ögonskugga och läppglans) en gång när hon skulle på disco.
Hon har "pojkvän" men det har hon haft sen hon var 5 år.
Vilket bra inlägg Denize, kan inget annat än att hålla med.
Okej, nu kommer en kommentar som inte är en ’äääääntligen’ eller ’ååh du har såååå rätt’. Det är inget illa menat mot dig och jag säger inte att du har fel eller att de andra föräldrarna har rätt. Men jag själv förstår inte de här svart eller vitt-tänkandet. Okej, nu är jag en psykologistuderande och utvärderar det mesta och sanningen sitter för det mesta någonstans mittemellan.
Nu fanns det varken Instagram eller Facebook när jag var i den åldern (Internet hade precis blivit vanligt i alla hem) MEN gemensamt då som nu är att barn är nyfikna på vuxenvärlden. Och den nyfikenheten uttrycker sig på olika sätt. Det är sedan din uppgift som vuxen och förälder att lära ditt barn vad som är viktigt och var dina gränser går. Man ska också lyssna och ha konversationer med sina barn. Emilia kanske ska få uttrycka sig varför det är viktigt med smink (inte bara "för alla andra gör det"). Har hon en vettig anledning så kan man kompromissa, ex inget smink i skolan men kan testa hemma på helgen (och så kan du lära henne om hur man sköter om huden när man sminkar sig, tvättar rent osv – hon kanske då tröttnar eftersom det faktiskt innebär ’jobb’).
Sedan är min personliga åsikt att barn ska få utforska sin nyfikenhet. Jag tror det är nyttigt (med gränser givetivis).
Ur ett psykologiskt perspektiv: du säger att du själv var ett barn och i en kommentar att du inte hade tankar på att bli vuxen när du var nio år. Kanske är detta en bidragande orsak till varför du fick barn när du själv var ett barn? Svårt att förklara i en kort text, men om man inte utforskar vuxenvärlden – då kanske allt kommer på en gång sen?
Och kanske bör du jobba på respekten. Det är en sak att inte respektera barnmisshandel tex – men att inte respektera, vad som i din mening, är ’över gränsen’? Vad du kallar ’över gränsen’ är ju detsamma som andra föräldrars tankar och uppfostran (alltså dubbelmoral från din sida, eller hur?). Man kan respektera andras val utan att hålla med om dem. Vilket jag nu hoppas att du tillämpar på denna kommentar.
Hej Denize! Jag är född 95 så det är alltså inte extremt länge sen jag var i Emilias ålder. Jag gick i en skola där föräldrarna hade ungefär samma värderingar, att "barn ska vara barn". När jag började på en ny skola i femman var allt helt annorlunda, många sminkade sig och använde BH. Speciellt bland de mest "populära" tjejerna. Jag blev nervös och orolig eftersom att jag kände att jag inte riktigt var som alla andra, kanske liknande det Emilia känner i sin nya klass. Trots att jag kände så, var det ingen annan som visade några tecken på att tycka att jag var annorlunda och jag blev jätte välkomnad in i klassen. I slutändan handlade det alltså om hur jag var som person, och det är det jag ville komma fram till. Även fast jag tycker att det är tråkigt att det behövde vara så att jag kände att jag behövde växa upp snabbare, för det gjorde det verkligen. Det är ju inte barnens fel utan all skuld ligger på föräldrarna.
Jag tycker verkligen att du gör helt rätt med din dotter och det är synd att andra föräldrar inte verkar förstå hur sådana här saker påverkar barn! Eftersom att det är svårt att ändra vad andra föräldrar tycker så jag tror att det bästa och viktigaste du kan göra är att fortsätta göra Emilia bekväm i sig själv. Så länge hon är det kommer ingen att bry sig om hon har Instagram eller inte. Eller snarare, då kommer inte hon att bry sig om någon bryr sig om hon har Instagram eller inte.
Jag håller helt med dig Denize och jag är så glad att jag inte är ensam om dessa tankar. Jag är född 90 och även när jag gick i femman var det ingen i klassen som hade bh på sig. Det var i högstadiet som alla började använda det tyvärr för att andra tjejer hade det. De flesta hade inte behövt det och för att inte tala om smink. Jag minns att det var två tjejer som hade lite ögonskugga och mascara i femman, men då sa läraren att de fick ta bort det.
Jag tycker det är så tragiskt att barn ska växa upp så fort. Visserligen fanns inte instagram och facebook när jag gick i trean och det var andra tider då, men jag tycker man ska leka när man går i trean och inte prata om smink och annat. Jag tänker mig att det mycket är medias fel faktiskt. Tror även att fler unga idag har problem med anorexi på grurnd av media med alla smala modeller. Många unga tjejer som tycker de är så tjocka fast de redan är smala.
Jag är orolig för att själv få barn och hur jag kommer att tackla detta. Jag tror att det enda du kan göra är att bara stå på dig. Jag kan inte tänka mig att hela klassen av tjejer sminkar sig. Du kan ha som argument att varje förälder bestämmer om ditt barn och att hon blir vuxen nog snart ändå att kunna använda smink och annat. Lycka till! Jag tror hon kommer tacka dig en dag för att du stod upp för henne.
Ääääääntligen känner jag bara att någon mer reagerar på detta !!
Jag jobbar inom skolan i ÅK 1-3 och vi får upp 4-6 till våran skola för att ha slöjd och det är så läskigt att se hur mycket som hinner hända på så kort tid då dom slutar hos oss och börjar i andra skolan.
Nej, barn ska vara barn och klä sig med barnkläder och LEKA.
Dessa iPads och telefoner e hemska. Tar bort en stor utav barns utveckling idag. 🙁
ja men eller hur. många föräldrar skyller ofta på att det är så pojkar är. pojkar är mer bråkiga och våldsamma än tjejer. jag är övertygad om att det är ett inlärt beteende men OM det nu skulle vara så att killar "har våld i blodet", är det inte av intresse att tona ner den biten då? att inte köpa vapen till dem, att inte normalisera våld från start? åh, man kan bli gråhåring för mindre alltså…
Har också en 9-årig flicka och jag håller helt med dig.
Stå på dig Denize! Du tänker så klokt. Barn skall vara barn. DE hinner tids nog med både smink, magtröjor, höga klackar och korta kjolar. Varför göra tonåringar av barn? Många föräldrar idag har inte förstått sin föräldraroll och vill inte hamna i konflikter med sina barn och de vill gärna ha "en kompis". Så trist"! Och detta är så svenskt! ;ånga föräldrar har avgått just som föräldrar och har ingen koll.
Stöttar dig i dina sunda tankar til 100%.
Många kramar och tankar!
Jag är glad att det finns fler föräldrar "som inte släpper taget", det kallas nämligen föräldraansvar. Jag blir riktigt ledsen när jag läser det du skriver, därför att det är sanningen. Min son fyllde 11 i januari, han har fortfarande inte fått instagram, FB, twitter eller annan skit som knappt vuxna klarar av att hantera! Nej, jag vägrar att ge mig på den här fronten. Kasper säger att "han är den enda" som inte får, tyvärr kan jag inte säga emot.. Han är TRAGISKT nog den enda.. & så får det vara ett tag till. Jag bara vägrar, fullt införstådd med konsekvenserna – dom jobbar jag gärna med. Vi hittar andra sätt att bekräfta vår son med, än sociala medier.
När det kommer till make up, känner jag inte igen mig (av ganska naturliga orsaker).. Men på Kaspers skola har man förbjudit smink. Punkt.
Äldsta årskurs är femman, & ingen får bära smink. Det tycker alla olika om, men konflikten ligger hos föräldrarna, inte barnen.. för mig säger det allt?!
Förstår dig helt för jag resonerar likadant gällande min femåring, och han har inte ens börjat skolan. Jag hoppas så att våran generation (och då tänker jag att de flesta i vår ålder fortfarande inte fått barn ännu) framöver kommer ha en sundare syn på vad det innebär att vara barn och att vi ser en motreaktion på allt detta om ett par år. Det här talesättet att "man bara förstör för sitt barn genom att förbjuda" är så jäkla uttjatat och använt nu, det tycks ju kunna legitimera vad som helst i princip.
Menar du att Emilia är tidigare ute med smink osv än vad du var Denize? Med tanke på att du fick henne ganska tidigt så verkar du inte ha varit sen med vuxengrejorna direkt?
jo men jag har aldrig fattat varför ni flyttade till sverige. det är ju så här på de flesta ställen. kids får inte vara kids och de lägger ut bilder på sociala medier utan att fatta att de är offer fort som fan om någon vill det.
jag vet att du har en bra anledning det var bara det att jag tror spanien tusen gången bättre att växa upp i rent skolmässigt och som barn.
Tror nog inte du behöver oroa dig, emilia har bra värderingar från dig, tror det är nyhetens behag o nyfikenhet. Så var det m min äldsta vid ny skola osv. Men efter en väldigt kort period så fann hon andra vänner och märkte rät så fort att de som sminkade osv o hon ej hade något gemensamt.
Jag håller fullständigt med dig om att det går alldeles för långt ner i åldrarna när det gäller smink osv. Är glad över att min 9 åring ftf leker med pet shops osv . Visst hon har telefon, instagram o facebook, men lägger aldrig upp några selfies osv.
Jag förstår dig verkligen men det är inte så mycket du kan göra åt saken hon kommer anpassa sig efter dom andra i klassen och kommer då växa upp i samma takt som dom
Du måste göra det som är rätt för dig och Emilia. När jag har bestämt saker för mina barn som gjort att de inte fått samma som kompisar så har jag varit tydlig med att de kan skylla på mig. Även när de inte vill men har svårt att stå emot kompisar kan de skylla på mig.
Lär känna några av de andra barnens föräldrar, ni tycker kanske samma men "alla andra får" (så sa jag när jag var barn/tonåring).
Jag har tyckt att samtalen med andra föräldrar har varit bra, även om vi inte alltid tyckt lika, du vet var de står och de vet var du står.
Lycka till!
Det är det som är så himlans tragisk med dagens samhälle! Jag är född -90 och jag reflekterar mycket det där… med mobiler, sminkandet etc! På vår tid så var barn barn och dem 6:or på min låg-mellanstadietid var mycket mer morgnare i vettit och ettikettet än dem 6.or som finns nu =S
Jag utveklades som kvinna hyfsat tidigt så jag var tvungen att ha BH slutet av 5:an och sommaren till 6:an fick jag min första mens… eftersom jag fick före alla andra så blev jag trakasserad (det enda gången jag önskar att jag levde dagens barnsyn, om du förstår??) att jag hade BH å trosskydd!
Men jag och grabbarna lekte oftast muskertörerna och det är ju en slags vapenlek =/… men tanken med det var nog inte riktigt som "pang pang"-lekarna idag, tror inte det faktiskt! Brorsan var en av svenska juniormästerna på 90-talet så jag fick mycket från han.
TYCKER INTE att du gör fel, tycker snarare att många andra föräldrar gör fel som inte våga säga ifrån och ibland läxa upp sina barn… Ens barn är "näää mitt barn skulle aaaaldrig göra så, det är lilla "pelles/lisas" fel som gjorde att mitt barn så och balbalbalaa" Etik å moral, vett å ettiket och vad som är rätt å fel…respekt och medkänsla vad finns den nu mera hos folk å samhället??? *letar med lyckta å facklor* Får jag barn så får dem den uppfostran som jag fick, lätt att säga nu men jag blir väldigt triggad av att få tillbaka det som nu känns väääldigt långt bort i samhällsnormer!
Kramen damen och gå efter din magskänsla, de framtida föräldrar har framtiden i sina händer hur dne ska skapas och vara i framtidens männsklighet…
Det är det som är så himlans tragisk med dagens samhälle! Jag är född -90 och jag reflekterar mycket det där… med mobiler, sminkandet etc! På vår tid så var barn barn och dem 6:or på min låg-mellanstadietid var mycket mer morgnare i vettit och ettikettet än dem 6.or som finns nu =S
Jag utveklades som kvinna hyfsat tidigt så jag var tvungen att ha BH slutet av 5:an och sommaren till 6:an fick jag min första mens… eftersom jag fick före alla andra så blev jag trakasserad (det enda gången jag önskar att jag levde dagens barnsyn, om du förstår??) att jag hade BH å trosskydd!
Men jag och grabbarna lekte oftast muskertörerna och det är ju en slags vapenlek =/… men tanken med det var nog inte riktigt som "pang pang"-lekarna idag, tror inte det faktiskt! Brorsan var en av svenska juniormästerna på 90-talet så jag fick mycket från han.
TYCKER INTE att du gör fel, tycker snarare att många andra föräldrar gör fel som inte våga säga ifrån och ibland läxa upp sina barn… Ens barn är "näää mitt barn skulle aaaaldrig göra så, det är lilla "pelles/lisas" fel som gjorde att mitt barn så och balbalbalaa" Etik å moral, vett å ettiket och vad som är rätt å fel…respekt och medkänsla vad finns den nu mera hos folk å samhället??? *letar med lyckta å facklor* Får jag barn så får dem den uppfostran som jag fick, lätt att säga nu men jag blir väldigt triggad av att få tillbaka det som nu känns väääldigt långt bort i samhällsnormer!
Kramen damen och gå efter din magskänsla, de framtida föräldrar har framtiden i sina händer hur dne ska skapas och vara i framtidens männsklighet…
Vi har en del diskussioner hemma ang mobil med 6-åringen. Men han är mest intresserad av att spela och övriga delar av internet har han ännu inte upptäckt.
Han kommer dock inte att få någon telefon förrän han börjar gå till och från kompisar, skola eller aktiviteter själv.
Han får gå vissa sträckor själv, men då från lillebrors förskola (det är inte alltid barnen vill gå samma väg hem) eller liknande. Vi är fortfarande noga med att lämna i skolan/fritids och se till att han är noterad som närvarande.
När det gäller smink så har jag ganska tydliga minnen från min egen barndom/ungdomstid. Vi började experimentera med smink när vi var runt 10 år (gick på mellanstadiet) på fritiden. Sen kanske några använde mascara på mellanstadiet men jag tror att de flesta väntade till högstadiet.
Vad gäller uttrycket "Killar är killar" så tycker jag inte att det är något skäl för att tillåta dumheter överhuvudtaget. Varför ska man tillåta att pojkar håller på med dumheter bara för att de är pojkar? När ska de då lära sig vad som är rätt och fel om de alltid kommer undan för att de är pojkar?
Håller verkligen med dig och fy det är lite läskigt när det är sådär.. De är ju så små än egentligen, 9 är ju ingenting! Och jag kan oxå undra ang föräldrarna, hur liksom tänker de? Suuperknas! Som lärare kan jag se att det är väldigt olika på olika skolor och på olika ställen.. Skulle absolut känna mig osäker om jag var i ditt läge, lite tokigt när omställningen blir så snabb för henne oxå. Hmmm.. men samtidigt är det ju så svårt att styra det där helt och hållet, såklart. Hon umgås ju med andra och kommer att höra, se och påverkas. Förhoppningsvis är hon stark i sig själv och vet i slutändan ändå var hon själv står även om saker och ting lockar.. Hmm nä inte lätt.
Det är bra att du står på dig.
Mina föräldrar förbjöd smink fram till jag var ca 14 år, det innebar att jag faktiskt aldrig inte har sminkat mig värst mycket. Huden blir renare och ser fräschar ut utan smink. Tyvärr är det inte man ser i medier :/
Ännu ett bra inlägg! Jag önskar och hoppas att det faktiskt finns fler föräldrar som du där ute, blir så ledsen av att se så många små tjejer bete sig som om dom vore 17 när dom i själva verket inte ens fyllt 2 siffrigt.
Så himla skönt att det finns folk som tänker som du gör! Håll fast vis din magkänsla, jag tycker att det låter som om du gör det ända vettiga!!
Jag håller helt med dig. Och jag tror det finns fler som gör det. Jag är 21, och jag blir skrämd när jag tänker på hur mycket svenska skolan förändrats sedan jag gick där. När jag gick i femman hade ingen tjej i klassen BH. Och vi var nästan 20 tjejer. Den tekniska utvecklingen,om vi snackar mobiler osv., har gått långt framåt sedan dess, men jag tycker också att barn ska vara barn. Barn ska leka, de har nog med tid att vara vuxna sedan när de ÄR vuxna. Hoppas din dotter är stark så att hon kan förstå dig, för även om hon kanske har svårt att förstå nu gör du helt rätt. Det är konstigt vad som hänt i de svenska skolorna, och sorgligt.
åh. fy sjutton. när jag läse detta vill jag bara lägga mig ner och gråta. det är så himla, himla FEL! jag känner lite lika just nu kan jag tänka. jag tycker inte vapen och dödande hör hemma i ett barns värld. jag tycker det är en konstig lek att uppmuntra och jag har aldrig pratat om vapen med min treåring (hans pappa fick lära sig sätta ihop vapen när han gick i skolan i iran..också blev de, utan föräldras vetskap, utskjutsade till ödemark där de inte fick någon mat..de skulle härdas och lära sig va militärer. BARN! det gör mig så jäkla äcklad). Men vad tror duala andra killar leker på förskolan? det ska bara skjutas och dödas hela tiden och jag får PANIK. känner mig så maktlös alltså. sidospår här..förlåt. men jag kan sätta mig in i maktlösheten du känner!
kramar.
Amen!
Jag håller med dej. Barn ska vara barn. Jag själv lekte till jag var 12-13 år.