Härmed erkänner jag att jag, idag, är jordens mest ocharmigaste människa. Jag är så trött, irriterad och på så vansinnigt dåligt humör. Jag kan bara sjunga hallelujah åt att dagen snart är slut. SOM jag har längtat.
Det var tur att barnen drog iväg några timmar i förmiddags (tusen tack för det), även om jag lätt hade gått med på några timmar extra, haha. Nej men det var skönt att få mitt avklarat och även höra sina egna tankar en stund.
Sådärja, nu fick jag ur mig min tillfälliga bitterhet.
Hur som helst, framåt eftermiddagen bestämde jag mig för att rensa lite i Elians rum. Vi hjälptes åt, sorterade lite och fixade. Sedan kastade jag lite grejer i smyg. Sådant som var trasigt eller onödigt eller som aldrig används men ändå inte går att ge bort.
Dum som jag var så lämnade jag soppåsen framme i hallen efteråt. Elian gick ju förstås förbi lite senare och plockade ur påsen. ”Men mamma, varför har du kastat det här?” och det här och det här och det här…
Så jag plockade i och han plockade ur. Det blev med andra ord inga framsteg alls.
Utöver detta? Trots, skrik, syskonbråk och tokig mamma. Ja, det sammanfattar nog de senaste timmarna.
Men när dom väl försvinner in i leken så har dom lekt fint tillsammans. Och även fast man är skitförbannad och less på dagen så kan man inte låta bli att le för sig själv när man hör dom skratta ihop.
Men jag ser ändå fram emot att få le ännu mer när jag ser två fridfulla, tysta och sovande barn!
Senaste kommentarer