Jag har ett barn på 6 år som jag är ensam förälder till. Nu är jag gravid i fjärde månaden och har blivit lämnad ensam ytterliggare en gång. Mina barn kommer inte ha samma pappa.
Dvs. en liknande situation som din. Jag är rädd inför framtiden. Mår så dåligt psykiskt nu under graviditeten och oroar mig för ALLT! Hur klarade du av att ta hand om Emilia när Elian var ett spädbarn? Mådde du dåligt? Så många frågor.
Gör gärna ett inlägg om du vill. Du är en stor inspiration även om allt känns för jävligt just nu.
Dvs. en liknande situation som din. Jag är rädd inför framtiden. Mår så dåligt psykiskt nu under graviditeten och oroar mig för ALLT! Hur klarade du av att ta hand om Emilia när Elian var ett spädbarn? Mådde du dåligt? Så många frågor.
Gör gärna ett inlägg om du vill. Du är en stor inspiration även om allt känns för jävligt just nu.
Jag kände så mycket för dig och situationen du har hamnat i, så jag väljer att göra ett inlägg av detta.
Jag vet inte riktigt var jag skall börja, egentligen vill man bara få krama om en människa i den här sitsen och säga något så klyschigt som ”det löser sig”. Men jag vet mycket väl hur lite det hjälper.
För min del så var det jobbigast under graviditeten. Allt var så blandat, jag längtade ju efter min nya lilla bebis samtidigt som jag önskade att det hade skett senare. Missförstå mig inte, jag har aldrig ångrat ett barn men med alla hormoner så gick tankarna åt både höger och vänster. Jag kände mig oerhört ensam, jag ville dela allt med någon, inte gå igenom hela graviditeten och utvecklingen själv.
Men tiden gick, jag fick stöd, jag hade mina föräldrar, mina vänner, min släkt… utan att be om det så fanns människor där för mig, för oss. Jag vet inte vad jag hade gjort utan dom.
Elian föddes och tomheten fanns kvar, han var ett ”jobbigt” spädbarn och det fanns stunder då jag ärligt talat ville ge upp. Men man gör inte det, jag levde för mina barn. Det gör man ju alltid. Dom fina stunderna, närheten, kärleken som ett barn ger… det laddar batterierna, det gör så att allt är värt det.
Det blev sömnlösa nätter och ett krig om min uppmärksamhet, jag var konstant trött. Jag kommer liksom inte påstå att det kommer gå smärtfritt men det stämmer ändå att det löser sig. Man kommer till slut in i rutiner, man får ta hjälp av dom som erbjuder det och samtidigt ta vara på alla ögonblick, på allt som sker. Att få barn är ju ändå en gåva, oavsett omständigheterna.
Så för att runda av; JA, jag mådde dåligt. Jag kan inte försköna det. Men jag mådde även bra, det gick upp och ned och fram och tillbaka. Man tar sig alltid över och igenom saker, man blir starkare och idag, såhär flera år senare, så är jag stolt över mig själv och båda mina barn. För allt som hänt, för allt vi klarat av – tillsammans, som en hel liten familj.
Till alla som har varit med om liknande saker som jag och till er som har det att vänta så kan jag bara skänka lite kraft, lite styrka och jag känner verkligen med er. Det kan kännas surt, förjävligt, tröttsamt, ilsket och hopplöst MEN allt har sin mening. Man är alltid lite starkare än vad man tror.
Du är stark! Fint skrivet & bra inlägg!
Fantastiskt inlägg
stark du är tjejen!! 🙂
Kämpa på! Alla säger kanske så, och du ser kanske inget slut på det. Men tro mig, någon gång kommer det "dåliga" ta slut och du kommer få glädje och massa kärlek. Jag har varit i liknande situation, fast med mig var det att mamman drog och sa inte ett knyst om att hon var gravid. Slet som ett djur för att få min rätt igenom, men hon motarbetade hela hela tiden. Ljög som att hon hade betalt för det etc, bara för att jag inte skulle få vara delaktig i barnets liv. Idag är jag gift med en annan kvinna och vi har 2 barn ihop.
Otroligt fina bilder!
Och texten är otroligt vacker 🙂
Livet är inte lätt, men det är underbart ändå ibland! <3
Alla som klarar av detta med att vara ensamstående och framförallt vara gravid under den perioden man är ensamstående är hjältar, har suttit i sitsen själv och jag vet hur svårt det är och hur mycket man måste kämpa och även offra för att klara sig.
Man gör allt för barnen och dom är det bästa som finns <3
Vilken mysig blogg! Intressant att läsa 🙂
Så himla fint skrivet! Supersöta bilder också!
Denize du skriver verkligen inspekterande inlägg som alltid, är själv i samma sits som tjejen som skrev till dig jag förstår vad hon går igenom och vad du gått igenom. För mig är din blogg ett enormt stöd och inspiration. Du förtjänar en stor eloge för att vara super mamma och aldrig ge upp även om du många gånger velat det. Tack för en inspekterande blogg och instagram.
Kramar från liviiasmamma
Hej. Jag har i princip läst halva din blogg, jag blev helsåld. Du är en sån inspirerande & intressan människa. Vad stark du är som person och Gud vilka fina barn du har. / kram Moa
Du är grym Denize! Följt dig i många år!
Finns det någonstans där man kan läsa tidningsartikeln?
Kramar!
Fint skrivet, you go girl!
Fin text.
Fantastiskt jobbat!
Hej måste säga att jag blir bara glad och stålt över dig och den andra prsonen som är ensmastånde med två baran eller ett barn 🙂 barn bringar lycka 🙂
mvh lena
Jag läser ditt inlägg. Som känns ganska passande. Träffade liksom rakt i hjärtat. En kväll som denna när jag bara känner total hopplöshet och ångest över hur livet blev.
Jag har två barn. En dotter på 3 år och en son på 9 månader.
När sonen var 4 månader kom pappan hem från jobbet en solig fredagseftermiddag och sa att han ville skiljas, att han skulle flytta. Satt som ett frågetecken och förstod ingenting. Sa att han inte hade några känslor kvar. Och inga faderskänslor alls för vår son. DET gjorde ont.
Ett par dagar senare flyttade han. Sen blev han deprimerad, började dricka på daglig basis och till sist inlagd på psyket.
Sedan i maj är jag själv med båda barnen.
Är fotograf med eget företag. Jobbar även 80% som personlig assistent. Och jag har ingen aning om hur jag lyckas få livet att fungera?! Jag gråter mig till sömns varje kväll. Känner mig utmattad efter alla tidiga morgnar och sömnlösa nätter. Dåligt samvete för att jag inte hinner allt som ska hinnas. För att jag inte har någon energi. Och för att jag inte är en pigg mamma som ORKAR!
Men på något vis så går det…på något vis håller jag huvudet över vattenytan….
Tack för ditt inlägg! Känns lite fel att säga det, men jag finner lite trygghet i att det finns fler. Och att man faktiskt klarar av det – även om det känns hopplöst för stunden!!!
Önskar dig och dina barn all lycka <3
Du är en äkta hjälte! Din egen hjälte och dina barns hjälte. Du är fantastisk! Det ska du ALLTID ha med dig. Vad som än händer så är du starkast, längst och modigast. Det är en dröm att bli mamma och jag hoppas att jag också blir det en dag, och jag kan bara drömma om att vara lika stark som du.
KRAM
ååh! vad jag älskar din blogg 🙂 keep it up! <3
Bra skrivet, stay strong! Hoppas allt går bra o blir bra❤
Vad bra att du delar med dig av det här!
Blev du våldtagen eftersom du blev mamma så tidigt?
Härligt och ärligt inlägg. Beundrar alla ensamstående. Vet inte själv om jag skulle fixa det, men som du skriver får man kanske oanade krafter och reder situationen som blir. Stor kram till dig och till alla andra i liknande situation.
Hej Denize 🙂
Det var jag som skrev inlägget. Tack för att du tog dig tid att svara och skriva så fint. Det värms i hjärtat. Stor kram
jag känner igen mig i mycket, jag och min dåvarande sambo bestämde oss för att bilda familj! det största och vackraste två människor kan göra. sagt och gjort krigade vi för att bli gravida och tillslut gav det utdelning, vi skulle bli föräldrar! i vecka 13 fick han kalla fötter och lämnade både mig och våran lilla i magen.
det har varit som en berg- och dalbana, ensamma barnmorskebesök, ingen att dela glädjen med när man hör sitt barns hjärtslag, ingen som klappar och pussar på magen och säger "pappa längtar efter sin prinsessa".
det känns skönt att läsa att man inte är ensam om att vara ensamstående. nu är det knappa tre veckor kvar tills lillan är beräknad och hittills måste jag erkänna att tanken har slagit mig att det kanske var dumt att behålla henne, att det var egoistiskt; jag kan ju faktiskt inte ge henne allt det vi tillsammans skulle kunna ha gett henne. men när det sparkas och bökas där inne så blir jag påmind om hur mycket jag längtar efter och älskar denna lilla krabat fastän jag inte träffat henne än. det känns bra att höra från någon som vet; det mesta löser sig, allt kommer att gå bra!
Kunde inte låta bli att skriva några ord. . .
Ensam är stark. Så är det. Därför man har inget annat val. Jag blev ensam med fyra barn, varav tvillingar i magen när jag var i 20 veckan.
Jag valde att tänka positivt, om än inte alltid enkelt.
Hejar till alla som kämpar på i livet!
Jätte fint och bra skrivet!
Många kramar! <3
Gravid med tvillingar
http://Malinhedblom.blogg.se
Jätte fint och bra skrivet!
Många kramar! <3
Gravid med tvillingar
http://Malinhedblom.blogg.se
Gud vad fint skrivet och du verkar vara en stark person.
Tycker det verkar som du lyckats fixa en fantastisk familj och trygghet för dina barn 🙂
Känner igen mig. Blev lämnad i 5e månaden. Allt vi byggt upp bara föll samman. Likt min tillit till andra. Min trygghet försvann. Jag fick även komplikationer under graviditeten och höll på att mista henne pga pappan. Men tack vare min familj lyckades jag genomlida det och är idag lyckligare än någonsin med min underbara dotter på 1 månad!
Och det är sant – det löser sig!!!
Jag är i en fas i livet just nu där jag känner igen mig av detta…
Ny separerad och med två små barn.
Det gör ont även om jag har en pappa som ställer upp och har barnen växelvis. Känner mig så ensam då min familj finns 40mil bort och jag har få vänner här!
Men att ge upp är inget alt utan man kämpar på för barnen skull och hoppas på lycka längre fram!
Kram till dig!
Sofie
Det kommer säkert gå bra, kämpa på 🙂
Vilket fint inlägg!
Jag verkligen älskar den första bilden högst upp.
Sånna gravid bilder är så fina!
Wow! Skitfint skrivet!
Wow! Skitfint skrivet!
Åh vad kul att hitta din blogg. Så spännande att följa fler mammor, föder själv i December, ska verkligen titta in här senare när jag hinner läsa mer!
Stor kram på dig! 🙂
http://Cutelittlethings.se – Stil & Ungmamma-blogg
Åh, jag förstår dina tankar. Det kommer nog gå bra, du har gjort det en gång och det kommer gå minst lika bra denna gång.
Har inte dina barn någon kontakt med sin pappa?
Man undra ju varför han inte vill eller får träffa sina barn?
Tycker du är grym! Ska ta och läsa igenom hela bloggen.
Kram
Jag har en liten dotter på 10 månader. Älskar henne över allt annat. Vi spenderar mycket tid ensamma i perioder då hennes pappa jobbar mycket. Jag älskar verkligen att vara mamma, men det går inte att sticka under stolen med att det är riktigt jävla jobbigt ibland. Det finns inget som jag beundrar så mycket som ensamstående mammor! Vilket jävla jobb ni gör! Heja! <3
Va ensam under hela graviditeten. När det va dags för barnmorska, mäta mage, lyssna på hjärtljud, sparkarna, shoppingen och allt gjorde det lite extra ont. 🙁
Va ensam flera månader och är det fortfarande. Min tjej fyllde ett förra veckan.
Jag och hennes pappa testar igen men han bor 30 mil bort just nu.
Jag tyckte dock inte det va/är så jobbigt att va ensam som "alla" säger. Men då har jag ett barn och ett väldigt snällt barn. Två vet jag inte alls hur det hade gått.
Alla ensamma föräldrar borde få en extra stjärna på himlen. 🙂
Stora kramar !
All cred till dig! Personligen skulle jag aldrig klara av det. Jag växte upp med föräldrar som separerade tidigt och fick träffa på en del "plast" och halvsyskon, även dom var i vissa fall halvsyskon. Jag har en son på 4 år och hur framtiden blir vet jag inte. Jag har min sambo och vår son. Men av egen erfarenhet kommer jag inte vilja fortsätta på det som jag fick uppleva.
Tycker ensamstående föräldrar är jättestarka och modiga!
Du är så stark! Alla tjejer som går igenom det här är så starka! Jag skulle vara helt förtvivlad om jag skulle behöva vara ensamstående till ett eller två barn från början (alltså att pappan försvann ur bilden tidigt). Usch, vill inte ens tänka på det. Men du är stark och alla andra också! Bra att det har gått så bra i alla fall!
Har läst din blogg i många år nu men typ aldrig kommenterat. Men måste bara säga att jag tycker du verkar vara en grym morsa, väldigt imponerad av dig!! 🙂
En eloge till alla ensamstående föräldrar! Det är först nu när jag har ett eget barn jag förstår hur mycket ni kämpar och orkar med! Ni är grymma! Och ni ska vara stolta över er själva ♥
Skrev på en storblogg – ja din kanske också är storstor – att det bara finns en som blogg som är bra och det är Denize. och true. när jag läser det du skrev nu. det är på riktigt. En tjej i nöd och du säger som det var.
vilket jättefint inlägg denize! du är verkligen fantastisk och det enda jag kan tänka på är hur STOLTA dina föräldrar måste vara över dig! dom måste ju varit väldigt oroliga och undrat hur sjutton det här skulle gå. också blev det så fantastiskt och det för att dom har en så fantastisk dotter!
Du är stark Denize! Du har inte bara klarat mammarollen galant, men titta vilka möjligheter du gett E & E genom att flytta till Spanien. De kommer vara så tacksamma för sitt tredje språk i framtiden!
Och jag måste bara säga att jag brukar tycka det är svårt att se likheter mellan nykläckta spädbarn och lite äldre barn, men Elian är ju sig på pricken lik i fotot längst ner till vänster!