Denize

 

God kväll.  Ytterligare en dag har avklarats, solen har gått ned, färgat himlen i starkt ljus för att sedan lämna allt i mörker.  Onsdag den 20:e november kom och gick.

Bredvid mig sitter en kramgo son, som förföljer mig som en svans idag.  Han är nervös, vilket jag inte trodde då det inte var så himla länge sedan jag var borta.  Men han bjuder generöst på pussar och kramar och säger om och om igen att jag ”bara får flyga flygplan, hämta en present, sedan åka tillbaka – inte sova eller jobba” det är jätteviktigt att jag berättar för han som ’kör flygplanet’ att han måste åka tillbaka med mig.  Lilla älskade.  Men jag vet, vi vet, att så fort jag väl har satt mig på det där planet så anpassar han sig och trivs med sin bortskämda tillvaro i sällskapet.

Bortsett från lilla huliganen så ligger en röra av vad som borde vara min packning här bredvid.  Kläder som inte hunnit torka hänger lite överallt, olika saker ligger nedtryckta i väskan och jag har ingen aning om vad jag egentligen har packat med mig.  Men det blir nog bra.

 

I morgon när Emilia skall till skolan så sätter jag mig på en buss till flygplatsen.  Blir en ganska lång väntan på avgång där, då bussen inte time:ade så bra, men det blir som det blir.  Sedan lyfter jag och beger mig mot svensk mark igen strax innan lunch.  Detta gör jag med blandade känslor.  Rakt igenom.

 

Hur som helst, nu skall jag fortsätta med mitt slöa packande, sedan titta på något bra och förhoppningsvis hinna vila upp mig innan morgondagen.  Vilken dröm det vore, att faktiskt få sova.  Ha en skön kväll, fina ni, så hörs vi mer när jag befinner mig i Sverige.