Denize

 

För några månader sedan började dom planera en skolresa för barnen i Emilias skola.  Det är ju årets höjdpunkt för dom, att få åka iväg en dag på ett äventyr.  Tidigare år har dom varit på övernattningar på läger, paddlat kanot osv och vad jag förstår så har det alltid varit en hit.

I år började planeringen med att dom skulle ta en större båt ut till en ö och spendera dagen där, lappar skickades ut, man fick skriva under på om barnet skulle få åka eller ej.

Den planen sprack efter en vecka och en ny planering påbörjades, det blev istället en dag på seglarskolan.  Det lät ju också fantastiskt, lappen lämnades in tillsammans med pengarna som behövdes.  Emilia var astaggad, dom skulle vara borta i 4 timmar en dag i juni.

Igår sprack även den planen.  Nu skall dom istället åka till en mataffär.  Emilia var fortfarande exalterad men jag blev irriterad.  Den jättepedagogiska mamman vräker ur sig att ”nää, jag vill ha mina pengar tillbaka så kan du och jag vandra runt i mataffären i två timmar istället”.

Men allvarligt? Från en ö, till att lära sig att segla, till en mataffär? För dom pengarna man dessutom lagt ut? Nä, det känns knäppt.  Plånboken rånas för att ungen skall åka med klassen och titta på mat i två timmar.  Haha, Spanien… Men det är väl tur att barnet mitt ser fram emot ett häftigt äventyr där det finns ”kööött, fisk, godis, chiiips… aaaallt man kan tänka sig” – hennes ord alltså.  Och vet ni? Inte nog med att jag redan betalat pengar för en grym resa, nu skall dom ha med sig ännu mer fickpengar för att kunna handla på mataffären också.  Hum.

 

Hur som helst, vi får väl se om resan uppskattas av alla barn.  Jag ser bara kaos framför mig, tänk er flera skolklasser inklämda i en mataffär? Woho.