Denize

 

Sådärja, nu är jag på spansk mark igen och hemma.  Den här resan gick så himla fort, men ändå hann jag göra SÅ mycket.  Kanske beror det på att jag sov ca 2 timmar per natt och levde på adrenalin och vilja bara? Jag kunde verkligen inte sova, jag vaknade några timmar efter att jag somnat och var klarvaken och redo för dagen.

Jag är i alla fall nöjd med resan och hade hur kul som helst.  Det kändes till och med jobbigt att checka in och gå till flyget på Arlanda.  Jag kommer sakna mina nära och kära, det var riktigt svårt att lämna.

Men självklart hade jag längtat efter mina barn.  I lördags låg jag på hotellrummet och var alldeles tårögd pga saknad.  Dom har i alla fall skött sig, varit duktiga och snälla och haft så himla roligt.

Jag försökte låta lite extra i natt när jag kom hem bara för att se om någon av dom ville vakna, haha.  Måste vara första gången man längtar efter vakna barn på nattetid? Men dom sov som stockar och jag fick pussa på dom i sömnen.  Sedan vaknade Elian på morgonen och kramade om mig hårt och efter det har jag fått pussar och kramar i mängder.  Fina, finaste barnen! Den här tiden ifrån var nog bra för oss alla tre.  Jag har mormor och morfar att tacka för all hjälp, för att barnen har hittat på en massa skoj och för att jag fick möjligheten att ta tag i den här Sverige-resan som behövdes.  Det lär bli fler gånger framöver, svenska jobb och annat som kommer behöva fixas.  Men någon gång skall kiddosarna få följa med också, när det inte är någon skola förstås.

 

Hur som helst, nu skall jag försöka komma in i den vanliga vardagen igen.  Åtminstone idag och i morgon och sedan är det påsklov i vad jag tror skall vara 10 dagar.  Från en intensiv resa till semester!