Godmorgon onsdag. Jag och Elian har varit vakna hela natten till och från. Dags för nästa förkylning, så han hade svårt att sova och jag har ju mina vanliga problem. Så när larmet pep och störde mig i drömmarnas värld i morse låg liten fortfarande och sov, sedan fortsatte han att göra det genom hela lämningsprocessen i skolan.
Emilia gick och babblade hela vägen som vanligt och jag förhörde henne till engelskaprovet idag. Hon uttalade allt helt korrekt med sin härliga brittiska dialekt och var väldigt självsäker.
Idag skall hon iväg till en kompis över lunchen vilket passar perfa och hon skall dit någon/några gånger nästa vecka med. Jag har så himla mycket jobb att ta tag i och det krockar ju alltid med hämtningar och lämningar.
Hur som helst, med tanke på Elians tillstånd idag så får vi se hur mycket vi kan få gjort, men frisk luft kan nog vara bra ändå.
Jag sitter förövrigt och funderar på en sak. Ni läsare är verkligen helt fantastiska, ni är som ett stöd i alla tuffa stunder och era fina ord värmer jämt. Men så finns det ett fåtal som alltid förvånar. När man läser en blogg och inte riktigt får reda på allt så förstår jag verkligen att man blir nyfiken. Jag själv blir ju det om jag läser om någon annan och så kan man börja fundera och spekulera i att ”såhär är det nog” och ”jag tror att det kan vara si eller så”. Och ni har all rätt att FRÅGA och undra, verkligen. Men när någon annan verkar veta mer om mig än vad jag själv gör så går det liiiite över gränsen. Ni kan inte kommentera saker som ”SÅHÄR är det, SÅ lever du ditt liv, JAG VET hur det är” för de få som gör så, ni har verkligen ingen aning. Och kommentarer som består av sådana ord kommer raderas. Fråga på, var nyfikna, bry er… men berätta inte för mig hur mitt liv ser ut. Det vet jag bäst själv.
Sådärja, tråkigt att man skall behöva skriva såhär men vissa av er måste få upp ögonen och inse att ni får ta del av en sådan liten del av mitt liv, även om jag förstår att det känns som om ni känner mig ändå.
Men jag måste återigen påpeka att dom flesta, nästan alla, av mina läsare är så jäkla bra. Bäst. Tusen tack för att ni vill ta del av det jag väljer att dela med mig av.
Din blogg design fungerar inte idag, allt "ligger i en hög", kanske bara är min dator som fått spelet..
Ibland kan det kännas som om man känner någon genom att följa en blogg men man måste komma ihåg att just som du skriver är det bara små delar och då kan man ju faktiskt aldrig veta bättre, förstår inte ens riktigt hur man kan få för sig att man någonsin vet bättre en personen som faktiskt lever sitt liv haha..
Jag vet dock att vi är många som ser upp till dig, din styrka är otrolig! Du skriver så öppet om att det faktiskt inte är en dans på rosor att vara ensamstående (med två kids), här brukade jag gå in och samla lite ork när jag var ensamstående!